Det där ljuset i tunneln som jag med viss möda tror mig se – är det ett mötande tåg? Eller skenet som bedrar? En lysmask, eller kanske månens mask? Ett tomtebloss? Eller är det faktiskt någon annan som också söker en vän med ljus och lykta, någon som tröttnat på att klaga över mörkret, som använt sitt plån och tänt en veke?
Ja, så måste det vara! Natten är hotfull för den veke, för den mjuka, den böjliga, den fragila, kraftlösa, fogliga, blödiga. Mörkret skrämmer den känsliga – världens mörker, kroppens mörker, tankens mörker. Allt som stänger ute, som drar gränser och bygger murar är den vekes hotfulla vedersakare – hårda händer, hårda handlingar, hårda ord.
Jag är där nu. Mitt i mörkret, mitt i den tysta midvinternatten. Men det är nånting som inte stämmer. Kölden är visserligen i antågande men knappast någon stjärna gnistrar och glimmar. Och var är snön, den vita – i alla fall inte här på taken. Endast jag är vaken. Jag – en vek en, som febrilt söker ett ljus där jag står vid min ladugårdsdörr och mest bara anar gråa vyer och en dunkel mur av gran och fur. Jag grunnar och grubblar, men till vilken nytta?
Nej, jag förstår faktiskt nästan ingenting av dagens gång och nattens sega hasande mellan klockslagen. Men så är jag väl då en tont, eller tönt, fast jag helst av allt skulle vilja vara ett ljushuvud. En sån där som har svar på alla kvistiga frågor, som myndigt och vältaligt förklarar hur saker och ting hänger ihop, en självupplyst expert som vet på vilket sätt världens plågor ska kureras, och varför. En som titulerar sig Upplysare.
Ja, grubbla får jag, och tankfullt skrapa mig i skägget, det ansade – några svar gives icke, bara fler frågor. Men jag ser som sagt en fladdrande låga där långt borta, ett ljus som sakta sprider sig mitt i det stora allvaret och som kastar ett förklarande sken över tillvarons nycker och livsmeningens obegripliga grammatik. Men det är inte bara jorden som mödosamt vänder sig i den svarta rymden och lockar till sig solens strålar, också mitt inre förvandlas plötsligt till en skådeplats för en himmelsk ljusshow av oanade mått. Hux flux lux.
