För bara tre månader sedan bodde jag i Helsingfors och jobbade som informatör. Jag kan inte förstå att det är så lite som tre månader sedan – och att vi bott i Bergen bara två månader! Det känns som en evighet sedan jag drack mitt morgonkaffe i soffan på åttonde våningen, promenerade i sommarvärmen till Högbergsgatan och lyxade till det med hämtmat från favoritrestaurangen varje söndag. Plötslig bara försvann mitt vanliga liv, för att ersättas med något helt annat. Något som nu är vardag.
Ju längre tid det går desto mer känns min nya vardag rätt. Men samtidigt har jag känslan av att jag inte hann processa allt när det väl hände. Det gick så snabbt och plötsligt hade jag gett upp allt jag visste just då. En tjänst till exempel. En del äldre människor sa till mig att man aldrig skall ge upp en tjänst. Men jag läste nånstans att vi som är lite yngre ser arbetsplatser som färskvara. Vi vill gärna jobba ungefär fem år och sedan gå vidare. Jag hade gärna jobbat kvar en tid om det inte hade varit för min längtan att studera. Jag vet också att det är lätt att fastna på ett ställe om man inte aktivt söker sig vidare till något nytt.
De senaste dagarna har jag redigerat en video från vår lägenhet i Helsingfors, du kan se den genom att trycka här. Först gick jag och Markus tillsammans igenom materialet. Och jag grät. Samtidigt såg vi de sista avsnitten av The Office när Andy säger ”I wish there was a way to know you were in the good old days before you actually left them”. I samma veva gick jag igenom min story på Instagram från 2018 och kom fram till att det var the good old days för mig.
För att summera; det har varit en mer emotionell tid för mig den senaste tiden. Jag har väntat med att titta tillbaka på tiden i Helsingfors för jag vet att avslutet är oprocessat och jag vet inte om jag ska orka ta tag i det. Jag tror att det kommer vara för svårt och att jag kanske ska ångra mig. Samtidigt tror jag att jag absolut hade ångrat mig om jag inte tagit chansen att flytta och börja om. Jag är ju också en person med extrem separationsångest, som jag kanske sagt tidigare.
Har du tips på hur man bäst processar oprocessade saker?
