Jag tänkte dela med mig av några små ”kulturchocker” jag stött på under min första månad i Bergen:
Trafiken
Cyklar och elsparkcyklar på trottoaren
Trottoaren är väl till för fotgängare, eller har jag fel? När någon cyklade på trottoaren i Finland fick hen verkligen höra om det. Är det inte samma regler i Norge? (För övrigt hatar jag elsparkcyklar så min aggression är kanske främst riktad mot dem)
För snabba trafikljus
Man hinner knappt över vägen innan röda gubben är framme igen. Dåligt för de som går men bra för de som kör bil, antar jag.
Personal space finns inte
När jag går på trottoaren har jag märkt att människor kommer onödigt nära. Alltså verkligen ingen respekt för personal space. Jag är ju ändå från Finland. Låt mig va.
Maten
Maten är dyr – vilken överraskning, va?
Det värsta är att jag börjar vänja mig. En påse med mat för 400 kronor. Aaaah, det är väl rimligt? När samma påse hade kostat 25 euro i Finland.
What’s up med smörgåslunchen?
Jag förstår det fortfarande inte. Någon sa att man vänjer sig att äta bara smörgås till lunch. Jag undrar om det kan vara sant. Själv brukar jag ha med sallad till skolan eller äta skolcaféets sopplunch. För mig är smörgås mellanmål eller eventuellt frukost.
Studielivet
Introveckan vs. fadderuken
Det är inte så enkelt att uttala sig om studielivet efter en månad i skolan, men här är min observation hittills. Fadderuken här var mycket lugnare än när jag studerade på Soc&kom. Då var det mer fest och mer alkohol, medan det nu var betydligt lugnare och fler av evenemangen var alkoholfria. Det kan bero på att det var första året min skola, KMD, ordnade egen fadderuken. Eller så beror det på att jag började studera 2015, på den tiden när det ännu var okej att ha gulisar att klä av sig och lägga sig (nästan) nakna på marken för att försöka bilda ett så långt ”klädstreck” som möjligt…
Var är alla evenemang?
En annan sak som jag noterat är att det inte ordnas så många evenemang. I coronatider är det förstås en helt annan utmaning, men man kunde ju ordna mindre evenemang med förhandsregistrering. När jag studerade i Helsingfors var det program hela tiden. Alla ämnesföreningar, nationer och studentföreningar skrek efter ens uppmärksamhet och det ena evenemanget var roligare och mer kreativt än det andra. Det kan jag faktiskt sakna lite.
I efterhand ser jag att de flesta punkter också kunde gå under rubriken ”saker jag stör mig på”, men låt gå för den här gången. Nästa vecka ska jag dela med mig av sånt jag tycker är alldeles fantastiskt bra! Ni får vänta med spänning på del två.
