Jag lever upp när våren och ljuset återvänder. Jag älskar sommaren och värmen. När hösten kommer gruvar jag mig för den långa perioden av höst och vinter. Jag har kommit fram till att jag klarar av att det är mörkt och att det är kallt, men inte båda samtidigt. Klarar och klarar. Nog funktionerar jag och gör roliga saker som ger mig glädje men jag väntar ändå innerst inne på bättre tider. Vid Harvard University gjordes en undersökning på möss, som blev så beroende av ljusbehandling som ökade endorfinproduktionen att de fick abstinenssymtom då de var utan ljusbehandlingen. Jag har aldrig använt ett solarium och smörjer in mig och barnen noga mot solens UV-strålar, men jag kan faktiskt tro på att solljus ökar även människors endorfinproduktion. Visst använder jag en ljusterapilampa, men effekten är ganska liten.
Jag avskyr när folk börjar säga saker som ”nu är hösten nog här” i mitten av augusti. Då Finland endast har 3 sommarmånader varför skulle man vilja vara utan en hel sommarmånad? Förra veckoslutet firades det venetiansk afton eller villaavslutning här i Österbotten. Imorgon är det 1 september. Så nu är det officiellt höst.
Visst. Klara solskensdagar utan köldgrader när en gärna är utomhus spelar det inte så stor roll om årstiden kallas höst eller inte. Hösten är en nystart där man kan bläddra i Arbiskataloger och fundera på nya hobbyn och kurser. Färggranna höstlöv bildar vackra färgklickar på träd och gräsmatta. Att fira födelsedagar och Halloween och Alla helgona ger roliga avbrott i vardagen. Hösten går oftast ganska fort. Kanske det egentligen är vintern jag ogillar.
