Stadsdelsgrupper på Facebook är ett intressant experiment. I princip är tanken god, där kan spridas information om saker som händer i stadsdelen och lokala företagare kan få synlighet bland sina kunder på ett enkelt sätt.
Tyvärr blir stadsdelsgrupperna även ett forum för allehanda förståsigpåare (ett ord jag lånat från Strömsö) som är experter på allting. De kan allt från trafikplanering och aktiebolagslagstiftning till meteorologi och uppfostran.
Jag tycker särskilt illa om experterna på andra barns uppfostran. Personer som har sett några barn eller unga göra något den inte själv tycker att är OK, men i stället för att gå prata med barnen skriver dessa personer en uppsats på stadsdelsgruppens vägg som garanterat innehåller orden ”tala där hemma med era unga om detta”.
Nu utgår jag från att personer som skriver så inte har ungdomar eller barn där hemma, för jag kan berätta att man så förälder gör nästan inget annat än ”talar där hemma med sina unga” om det mesta. Det gäller saker kring skolan, hobbyn, fritiden, kompisrelationer och syskonrelationer. Det gäller skärmtid, godisätning och potentiella faror på sociala medier. Det gäller läxor, läggdags, lämpliga kläder för årstiden och fast vad.
Sedan är det viktigt att komma ihåg att många av dessa unga just nu inte får gå i närskola, de får inte gå på sina hobbyn, de kan inte gå till ungdomsgården eller någon annan samlingsplats. De borde inte få röra varann, vilket är problematisk då olika fist bumps och kramar ingår i deras sociala koder.
De unga har helt enkelt nästan inget att göra och när deras föräldrar tvingar dem ut för att ens få lite frisk luft, är där någon fåntratt med sin kameratelefon i högsta hugg och har åsikter.
De unga skall naturligtvis inte göra något som är olagligt eller brottsligt, men deras vardag är just nu radikalt förändrad och de får anpassa sig bäst de kan. Vilket inte alltid är lätt. Det händer att det går över styr.
Så nästa gång du tänker att ”oj, nu borde dessa ungdomar tala med sina föräldrar där hemma om detta”, glöm det och gå fram till undomarna och tala med dem. De kommer kanske inte att bemöta dej just så som du hade tänkt, men det är något du får leva med. Men skriv för allt i livet inte en fånig uppdatering i stadsdelsgruppen om några undomar som gjorde ofog och att deras föräldrar borde tala med dem där hemma.
Må väl. Och glada vappen.
