Det finns en finns en populärvetenskaplig bok som heter ”A short history to nearly everything”, skriven av Bill Bryson. Den sammafattar universum och mänskligheten på ett lättsamt och lite roligt sätt. Efter att jag i tiden läste boken blev jag lite intresserad av universum och planeter. Inte så mycket att jag skulle sitta upp på nätterna och se på stjärnor utan främst kanske fascineras jag av att universum är så stort att det inte går att omfatta. Och alla de krafter (stora och små) som styr universum.
Tidningen Tiede och radioprogrammet Kvanthopp är också ypperliga källor för information om detta utan att gå på alltför djupt in på sådant man ändå inte riktigt förstår. Även boken ”Mot Stjärnorna” av Kvanthopparen Marcus Rosenlund är att rekommendera.
När man lite läst sig in på detta blir filmer som t.ex Interstellar betydligt mer intressanta. Jag har inom de senaste veckorna sätt tre filmer på nytt. Filmer som jag inte riktigt omfattat första gången jag sett dem. Filmerna är Interstellar, Prometheus och Arrival. Alla tre filmer handlar om rymden men ingen av dem är egentligen rymdfilmer utan snarare kanske filmer som tvingar en att börja fundera på stora frågor.
Frågor som vem vi är, varifrån kommer vi, var är vi på väg? Man måste även lite fundera på detta med tid och rum, alltså är vårt sätt att uppfatta tid och plats det enda rätta?
Som ett resultat av dessa filmer och sådant funderande kan jag rapportera att mina drömmar blivit lite konstiga. Nu är jag fantastiskt dåligt på att minnas mina drömmar men det har hänt ganska ofta att jag vaknat något villrådig efter drömmar som ställt flera frågor än givit svar.
Upplever dock att det varit skönt att tänka lite i större banor, för omväxlings skull. Kan rekommendera det åt envar. Börja fast med Bill Brysons bok. Den finns översatt till många språk men kan rekommendera orginalspråket, då Bryson skriver på ett mycket behagligt sätt.
Må väl.
