Det är lite över två år sen jag fick mitt första (och förhoppningsvis sista) grand mal-epilepsianfall.
Ett grand mal-epilepsianfall är stort epileptiskt anfall = man blir plötsligt medvetslös, faller omkull och får kramper och ryckningar i armar och ben. Anfallet varar i ett par minuter och går oftast över utan att man skadar sig.
Det finns många olika epilepsianfall, t.ex. anfall då man inte blir medvetslös.
Många som har fått en stroke får tyvärr epilepsi, eller åtminstone ett anfall. Mitt anfall hade antagligen med ärrvävnaden efter att de skurit upp min hjärna att göra.
Jag äter en epilepsimedicin morgon och kväll. Läkarna tycker att jag ska fortsätta med den eftersom att jag inte har några biverkningar av medicinen. Dessutom Fpa betalar den, bortsett från självrisken.
När jag först fick mitt anfall skrev jag så här på Instagram:
”Första gången epilepsi. Jag sov på sjukhuset i natt. Just när jag hade fått börjat köra bil – nästan. 😥 ”
Man måste vara anfallsfri ett år – sedan kan man kanske köra bil igen.
Och – jag är så glad att jag får köra bil! Och mest av allt är jag glad över att jag inte har fått några fler anfall.
