Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Lyckorus och brudklänningen

12 Nov , 2020, 15.29 Susanna

 

Jag gjorde något galet igår. Jag köpte en klänning! En stor, vit, underbar klänning. Jag är så himla himla kär.

Förra veckans onsdag tog jag med mig två brudtärnor för klänningsprovning. Detta är inte ett samarbete, även om min plånbok önskar att det vore det, men jag kan bara varmt rekommendera Niinatar om du ska prova klänningar i Helsingfors! Vi kom dit kl. 17 och hade en hel timme bokad. Så sent på en regnig onsdag var det tyst och lugnt i butiken vilket gav en avslappnad stämning som jag verkligen uppskattade.

Sedan var det bara att sätta igång. Jag fick skriva ner önskemål och klädstorlek på ett papper och fick fritt rota bland det enorma utbudet tillsammans med brudtärnorna. Kvinnan som hjälpte oss drog fram klänning efter klänning, kollade läget och lyssnade noga på mina önskemål. Slutligen provade jag ungefär 5-6 klänningar, och jag kan utan att ljuga säga att jag gillade varendaste en av dem!

Det var en otrolig känsla. Jag kände mig hörd, fick komma med raka kommentarer och hade utrymme att fundera och känna efter. Flera gånger hade jag en “WOW” känsla, men i stunden kände jag inte att det här är min klänning! Kände inte att det var dags att sluta leta. Vi fick lov att fotografera mina topp 3 val, vilket jag uppskattade stort. Mina två övriga brudtärnor som inte var på plats fick se bilderna och komma med kommentarer. Själv satte jag mig ner dagen efter och studera bilderna noga för att hitta för- och nackdelar i klänningarna.

Det var då känslan slog till!

Jag kom gång på gång tillbaka till en av klänningarna. Blev lite varm i kroppen varje gång och kunde återkalla känslan av hur den kändes i butiken. Jag skickade lite panikerande meddelanden i vår bröllopschatt men efter en stund var vi alla överens om att detta kan vara the dress, och om inte så måste jag i varje fall prova den igen. Skickade bilder till min mamma och syster som var av samma åsikt. Så jag bokade en ny tid för att prova klänningen igen. Vilket jag gjorde igår!

Jag fick samma varma känsla när jag såg mig själv i klänningen igen. Kunde bara konstatera att jag inte ens vill testa någon av de andra som varit favoriter förra gången. Det är den här klänningen och ingen annan. Fick lite glädjetjut och applåder. Leenden och lycka.

Nålen som ska hålla upp mitt långa släp. Resten får jag vänta några månader på!

Med mig hem fick jag en släpnål (måste googla fram ett svenskt ord, på finska heter den laahusneula) och en stor räkning. Min klänning får jag inte se innan maj, saknar den redan!

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *