En bok i hyllan här hemma har titeln ”Gamla tanter lägger inte ägg”. Några dagars vård av snorigt barnbarn har fått mig att inse varför.
Baby K, som inte längre är en baby utan en artig ung man på två och ett halvt, har förgyllt sin mormoders tillvaro under några dagar. Den första dagen sänkte K:s akuta förkylning farten en aning, och mormor hann faktiskt njuta av sin lediga dag. Några dagar senare var K:s snorighet mindre iögonenfallande, och farten var uppe i hundra igen.
Mormor som förberedde dagen genom att göra morgondagens arbetsuppgifter kvällen före och förbereda morgonens mat strax före midnatt, kände sig aningen mindre fräsch men förberedde sig med två stora muggar kaffe innan K planenligt levererades klockan 8.30.
Innan klockan hade hunnit bli tio hade Mumin mött marsmänniskorna, mormor hunnit klippa flera pappersstjärnor medan K lät pappersklippet snöa över mattan och katterna fått en grundlig morgongymnastik under försöken att undkomma K:s kärvänliga klappar.
Lunchen avåts under stor uppskattning av bägge parter, även om K finkänsligt lämnade den stekta löken på tallrikskanten. Därefter var det enligt K självklart dags för utevistelse trots ösregnet. Vem skulle kunna motstå glädjen att åka sparkmoped genom vattenpölarna och hoppa i lervällingen? Mormor beslöt efter en blick på den genomblöta men lyckliga cyklisten att dagsvilan kunde ske inomhus. Så skedde alltså. Mormor har alltid haft sömnens gåva, t.o.m med en energisk ung trampolinhoppare i sängen.
Sålunda stärkta intog bägge mellanmål och inledde eftermiddagens verksamhet. K ritade några snabba skisser av flygande tefat och fortsatte sedan med att hälla ut kritorna för att sortera in dem. Igen och igen. En annan spännande övning var att nysta upp mormors garnnystan och skylla oredan på katterna, eller släppa ned tv-kontrollen eller mormors telefon bakom soffan och pilla fram dem med sopborsten.
När K:s mor avhämtade sin son passade Lusse-katten på att smita och lyckades ta sig ut på den blöta gräsmattan innan mormor strumpfota brottade ner den och fick ett ordentligt bett i tummen som lön. K vinkade upphetsat från bilen medan mormor slängde in katten och för att fortfarande i våta sockor hasta ut på uppfarten för att vinka hejdå.
Då bilen var utom synhåll sjönk mormor ned på soffan och önskade att det hade varit läge för en rejäl whisky. Boktiteln hade alldeles rätt: gamla tanter lägger inte ägg, och det av en alldeles självklar orsak: tanter i mormors ålder är inte snabba nog att hinna med i K:s och hans gelikars framfart. Glädjen över att få snusa en klibbig två-åring i nacken har inte minskat, tvärtom, men orken tryter.
Naturen har ordnat det ganska vist, trots allt. Mormödrar och andra gamla tanter behövs, inte som heltidsansvariga men som avbytare under rusningsåren. Och väl så. Det är en ynnest att behövas.
