Vi lever kravlöst just nu. Det känns lite fult att säga så. Vi har sorg och Österbotten har fruktansvärt många covidfall. Samtidigt går vi här hemma och lever livet.
Nicke jobbade oftast hemifrån redan innan restriktionerna kom. Nu jobbar han hemifrån hela tiden. Vi väntar på att han ska ta ut lite ledigt, vi har till och med det att se framemot. Jag är föräldraledig och trivs väldigt bra. Efter ett tungt år passar det mig att följa Vides tempo. Vi går på promenad, han sover i sin vagn, hela familjen får äta tillsammans. Vide är en glad baby. Alla mår bra.
Det finns två problem just nu. Ett av dem är Vides nattsömn. Han vill ha sin mamma nära och han vill ha sin nattmat ofta. Vi vaknar ibland varje timme och jag är trött. Men att ha en baby som behöver närhet är ändå ett underbart problem.
Glad och ren baby i ren matstol. Så är det inte alltid.
Det andra problemet är Vides ätande. Han borde äta mer riktig mat. Som liten prematur behöver han mer vitaminer och järn, men det är nästan omöjligt att få i honom maten. Just nu blandar jag ut de små, små portionerna så att de flyter på tallriken. Jag ger max 3 kryddmått per portion. Sällan fungerar det, oftast kommer det upp tillsammans med allt han har i magen från tidigare. Jag har testat det mesta. Jag är rätt så uppgiven men det är bara att testa igen.
Och det här är plötsligt mina största utmaningar, spytt och sömnbrist. Spyor betyder ingenting i Vides fall. Om Oliver kastade upp förstördes all balans i hans kropp och det ledde till andningsproblem, spasmer och ökade epilepsianfall i flera dygn. En frisk person måste bara äta igen. Tänk att det kan vara så bekymmerslöst, att vi får ha det så vanligt.
Att handla i munskydd bekommer mig inte. Det krävs kanske mer planering då jag inte vill ta med Vide till affären. Men det är ändå skönt att inte behöva dra honom dit.
I övrigt hinner vi måla och tapetsera lekrum. Vi vandrar på helgerna och går upp på stora flyttblock (Tips till er som inte känner till Lostenen). På kvällarna badar vi bastu eller eldar i spisen. Jag hinner sticka, läsa och vara ute i naturen flera gånger varje dag. Vi sjunger, leker och övar. Jag vet att vi har tur som inte påverkas mer av coronakrisen.
Får det faktiskt vara så här eller är det för lätt nu?
