Efter drygt 200 inlägg kunde det vara på plats att introducera mej igen, då det gått något år sedan jag första gången skrev på denna blogg. Jag gick därför in på bloggens introsida och kollade hur fyndig jag i tiderna har varit när det bekom sig att introducera sig själv.
Har skrivit enligt följande: ”Småbarnsfar i lägre medelåldern som väntar på att facit till den goda boken publiceras. Avvaktar tills dess med svartvita tolkningar men har dock gott om teorier som nära och kära får ta del av, vare sig de vill eller inte. Till vardags är jag på tok för lite hemma, då jobbet inom exportindustrin gjort mej till expert på optimering av mitt handbagage. ”
Lite småfyndigt, måste man ju själv säga. Om jag då skall uppdatera till dagens datum kan vi konstatera enligt följande:
- fortfarande småbarnsfar, om än barnen är i skolåldern. Men för mej är de alltid småbarn. De brukar främst titta på sina telefoner och grymta till mej, så svårt att tolka hur de själva ser på saken.
- Väntar fortfarande på att facit till den goda boken skall publiceras, så där inget nytt
- Avvaktar fortfarande med alltför svartvita tolkningar. Det har, om möjligt, blivit ännu mera gråzoner sedan senast.
- Har fortfarande teorier och tankar om det mest. Om möjligt ännu mera nu än förr. Nära och kära får fortfarande lyssna på dem, vare sig de vill eller inte. Oftast vill de inte.
- Jag är nuförtiden klart mera hemma än förr. Förr reste jag massor, nu är det (till tjänsteåren) yngre förmågor som får göra det medan jag försöker att undvika resor så långt det går. Har faktiskt inget med koronan att göra, utan med min nuvarande arbetsbeskrivning.
- Däremot är jag fortfarande en mästare på att packa. Lyckligtvis behövs packningskunskapen främst till att åka till landestället (villan för er österbottningar)
Man kunde sammanfatta det med ”same same but different”. Jag är lite äldre, lite klokare och lite lugnare. Däremot har jag fortfarande lika mycket (eller lite) hår som senast, om än skägget börjat gråna lite. Jag är fortfarande lika lång men väger nuförtiden mindre än då, så den utveckligen har gått åt rätt håll.
När jag började blogga hade jag en fas då jag inte drack kaffe. Det har jag som tur kommit över och återgått till normal dagordning med gott, franskrostat kaffe i stora muggar.
Som sagt, ”same same but different”. Nu med grått skägg. Och en fin hund.
Må väl.
