Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Min ostvän

29 aug , 2020, 12.36 Markus

 

Ordet ”ostvän” används alldeles för sällan. Det är ett ord som beskriver en vän man äter ost med. Om du inte känner till ordet ”ostvän” är det främst din skam, även om jag aldrig hört någon annan än mej själv använda ordet. Tycker att det är ett fint ord.

Min bästa ostvän är grå vid tinningen och har lite ovårdat skägg. Och lunkar vanskligt och har styva leder på morgonen Nej, jag talar inte om mej själv. Talar om vår hund.

Hunden och jag delar dessutom en intressant egenskap gällande just ostätande – varkendera borde egentligen äta ost. Speciellt inte så ofta som vi gör. Hårda ostar är inte bra för hjärt-och kärlsjukdomar och kan dessutom skapa magbesvär.

Men jag väljer att främst ta till mej följande fakta: kalcium är (väl?) bra för benstommen och läkaren rekommenderade att man ska njuta av livet med måtta. Det finns alltid någon som anser att begreppet ”med måtta” betyder att man helt skall undvika, men så tänker inte jag. Anser att ”med måtta” betyder att man äter passligt, lagom och skäligt. Fina ord, dessa måttenheter som lämnar tolkningsmån.

Hur som haver, vi ämnar fortsätta vår ostätning om än vi gör det med måtta. Kan även notera att det finns ganska goda mjölkfria ostar nuförtiden. De blir smakmässigt bättre och bättre hela tiden.

När jag nu borde välja en bild av min ostvän inser jag att det är lite problematiskt, för det finns några tusen bilder på vännen. Här är nu en bild. Må väl.

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *