Vardagstro och söndagstvivel

bekräftelse,förtroende

Att växa i visdom och i nåd

21 aug , 2020, 18.51 monica

 

När jag var mycket ung ville jag bli vis. Med tiden har jag insett att det är lättare sagt än gjort.

Min bild av visdom var nog ganska begränsad, jag hade sett pjäsen ”Arsenik och gamla spetsar” på Svenska teatern och tyckte Nanny Westerlund, en rund vithårig tant i brun klänning var en ikon av vishet. Den som har ett minne av pjäsen inser att mitt omdöme nog gällde bara det yttre.

Nu är jag själv en rund vithårig tant i svart klänning och har insett att visheten har ett pris. En klok vän till mig konstaterade en gång att den dyrbara oljan inte rinner ur oliverna, utan pressas ut under starkt tryck. Så kanske också vishet behöver tid och motgångar för att klarna.

För egen del hade jag gett upp hoppet om att bli något mer än rund och vithårig. Med mindre än ett årtionde kvar till pensionen började jag så smått fundera på att gå ner i varv, kanske jobba mindre och ge mer tid till annat. Men där bet jag mig i tummen.

Inom loppet av några månader har jag fått förtroendet att få inte bara en utan två viktiga förtroendeposter inom min passion, den som samtidigt är mitt arbete. Insikten att det finns andra som har sett något hos mig som jag själv redan gett upp om gör mig fortfarande darrig i benen.

Nu gäller det alltså att försöka motsvara förväntningarna i det inre och inte bara i yttre mening. Tantfaktorn räcker inte som definition, nu behövs dygder som tålamod, besinning och självkritik. Men ett litet handarbete skall väl nog också rymmas in i rollen, om det är svart och helylle?

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *