Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

När man av misstag går en vandringsled

25 jul , 2020, 22.12 Markus

 

Gjorde en resa i skärgården på cykel förra veckan. Hade länge tänkt att det vore roligt att öhoppa (eng. island hopping) med cykel, särkilt då färjorna i princip är gratis om man åker med cykel.

Sagt och gjort. Startade av praktiska skäl i Åbo, där jag stannade utanför domkyrkan för att fixa med min rinka. Sedan bar det av via St.Karins och Pargas till Nagu. Och sedan Korpo. Från vilket jag åkte till Kökar. Sedan Sottunga, Föglö och till sist fasta Åland.

När jag cyklade och vandrade omkring noterade jag stolpar med speciella små skyltar. Skyltarna hade en logo som liknade något ur Jan Guillous Arn-böcker. Efter ett stort antal passerade skyltar klarnade det på Sottunga för mej vad dessa Arn-skyltar var. Tydligen går det en vandringsled som heter St.Olofs vandringsled från Åbo till Trondheim och jag lyckats med skrämmande precision följa den i princip så länge som leden går på finländs mark. Råkade även besöka kyrkorna i Nagu, Kökar, Sottunga och Föglö på vägen, om än av andra orsaker. Jag diggar votivskepp och gissade att skärgårskyrkor rimligtvis har fina votivskepp. Vilket de hade. Fina skepp alltså.

Gällande vandringsleden är det ännu ett komiskt sammanträffande att jag besökt Nidaros i Trondheim , där leden slutar. Samt åkt tvärs över Sverige ganska nära där leden går. Om än under olika (arbetsresor) genom åren. Skulle därmed killgissa att jag följt en förvånansvärt stor del av leden utan att ens veta om det. Vilket ju är trevligt och kan lägga till det på min resumé. Att man är en nästan-pilgrim.

Bifogat två bilder. Panoramabilden är från Kökar, bilden med votivskepp är från Sottunga.

Image
Sottunga
Kökar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *