Social distansering är tidens visa. Konstigt nog får det mej att distansera från sociala medier. Man kunde ju tycka att det vore tvärtom, att nu när man är mest hemma skulle man sitta på olika sociala mediers flöden hela tiden.
Visst är det viktigt att det hela tiden skickas ut information om vad som händer på andningsmasksfronten och hur många som dött idag, men jag vet inte riktigt om jag vill läsa om det hela tiden. Jag vill understryka att det inte är dåligt att det rapporteras flitigt, men att jag är lite trött på det just nu.
För min del handlar det antagligen om en överdos. En överdos av inlägg från självutpekade experter och en överdos på diverse utmaningar man borde göra nu under korontenen (jo, ”koronten” är nuförtiden ett ord).
Dessa självutpekade experter är nästan komiska. De finns speciellt på twitter och är oftast medelålders vita män, som upplever att det vet bättre hur även detta skall skötas. Tursamt nog är det lätt att stänga ut dem ur ens eget flöde. Förvisso är det ju början till en åsiktsbubbla, när man stänger ut sådant man inte vill höra eller se, men jag upplever att dessa individer inte tillför något, så då det är inte bubbleskapande – eller hur?
En insikt jag kommit till är att sociala medier i sig själv inte skapar innehåll. Det är ett ställe där man rapporterar och diskuterar sådant som man gjort eller kommer att göra. Och diskuterar fenomen och händelser i världen. Nu när det inte riktigt händer något i världen (förutom korona förstås), så blir sociala medier ganska enformiga. Diskussionen handlar därmed om antingen korona eller något som har med undantagstillståndet att göra.
Får se om denna distansering från sociala medier är bestående eller om den avtar när innehållet blir mera mångfaldigt igen.
Må väl. Och distansera.
P.S Eftersom man gärna skall ha en bild till blogginläggen är här nu en bild på en självlagad pizza. Något som sociala medier är fullt av för tillfället. Pizzan var riktigt god, fast jag själv säger. D.S
