Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Vad är det att fasta i en tid när världen förlorat hoppet?

2 mar , 2020, 01.23 fanny

 

Tecknad med ett kors av aska i pannan vänder jag mig om för att gå tillbaka till min plats. I kyrksalen ser jag de andra som valt att samlas till askonsdagsmässa just här och just nu, alla med varsitt svart kors i pannan. Och de två asktecknande prästernas röster stundom byter av och stundom överlappar varandra: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium”, säger de om och om igen.

Jag tänker på corona, klimat och konflikter. Det är ju inte bara fastan som låter oss reflektera över våra liv i ljuset av vår dödlighet. Medvetenheten om den mänskliga sårbarheten ständigt närvarande. Och i tider då världen upplevs som ett kaos där mycket står utom människans kontroll, längtar många efter redskap som kan skapa ordning.

Den antika dygdetiken stoicismen, till exempel, får stort gehör idag. I en bok skriven av en av stoikernas nutida lärjungar, Massimo Pigliucci, läser jag om hur varje människas uppgift är att förlika sig med det liv man fått och således acceptera att det enda som står innanför ens kontroll är ens eget agerande. När man själv eller en närstående dör, till exempel, går inte att kontrollera, och det är därför ingenting som man behöver lägga energi på att oroa sig för eller sörja över. Att odla dygder och urskilja bra begär från de dåliga – det är att ta ansvar för sig själv och i förlängningen det omgivande samhället.

Jag tror inte att vare sig dygdetik eller antik filosofi är av ondo. Samtidigt är det intressant att fundera på varför denna typ av läror väcker så stort intresse idag – formade som individfokuserade paket redo att tillämpas i det egna livet. I denna DN-artikel på temat stoicism i vår moderna kultur citeras professorn Lena Halldenius:

”När mycket är osäkert och många känner en oförmåga att kontrollera vad som händer är det möjligt att stoicismen uppfattas som ett sätt att återta någon sorts kontroll, över sitt eget liv eller över sin roll i samhället. Stoikern har kommit att representera en karaktär som är principfast och stark: En stoiker står pall. Det kan verka lockande när samhället känns tufft och framtiden mörk”.

Fastan är den tid som är avskild för reflektion över vilka slags liv vi vill leva. På vilket skiljer sig det kristna sättet att fasta från de moderna få-ordning-på-ditt-liv-lärornas maningar?

Jag tror att fastan påminner oss om att vi är utmanade av Gud att ta ansvar, inte frånsäga oss det. Jag tror att fastan påminner oss om att det finns en skillnad mellan att ta ansvar, och att ta kontroll. Och jag vill tro att jag är kallad till att känna ansvar också för det som enligt mina beräkningar tycks stå utanför min kontroll, det som sträcker sig längre bort från mig än mitt eget agerande.

För efter att ha reflekterat över min del av världens bortvändhet från Gud, efter att ha gjort ett försök att skala bort det som distraherar, så börjar jag längta lite mer efter en värld där fred och rättvisa råder. Och om vi nu ska leva i världen, men inte av världen, kanske fastan kan vara en övning i att hålla fast vid hoppet – just på grund av att hoppet rymmer allt det där som vi inte kan kontrollera.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *