Sitter och skriver på mitt första tal som skall hållas på en minnesstund. Gissar att sådana tal kommer att bli allt vanligare för mej, då det är naturens gång.
Att hålla tal är inget konstigt, det är jag van med. Däremot är det svårt att skriva ett tal som inte innehåller inslag av (dålig) humor. Dålig humor är en central del av min kommunikation, men den får nu utebli. Vet ej exakt hur det skall lyckas. Min taktik är att skriva talet nästan ord för ord, men det kommer att bli svårt att hålla sig till det.
Det finns ett skämt om den gamla prästen som konstaterade att ifall hen skall hålla ett 10 minuters tal, tar det 2 timmar att förbereda. Om hen får tala i en timme, kan hen stiga upp fast genast och sätta i gång. Jag har oftast lite samma problem. Talet jag nu förbereder borde vara koncist och sakligt, alltså det motsatta till mitt sätta att kommunicera.
Borde det finnas inslag av humor i minnestal? Antagligen är svaret ja och ofta finns det säkert det, men det känns på något sätt konstigt. Eller rättare sagt så, att nära anhöriga kan skämta friskare än vad vänner och bekanta kan. Så skall försöka hålla mig till sak.
Sedan har jag även funderat på en lite udda infallsvinkel till detta: borde man försöka undvika att tala för varmt om personen, ifall personen själv skulle ha blivit förvånad över att man säger som om hen? Att man inte borde tala om någon person (på en minnestund) på ett annat sätt än man brukade talade till den? Kutymen är väl att man i minnestal talar hellre lite för varmt om någon än det motsatta. Så det får blir så.
Skall fortsätta att skriva. Kan ta en stund. Mål väl.
