Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Modig och mänsklig – med Maria fjärde söndagen i advent

22 Dec , 2019, 20.01 fanny

 

Ännu väntar vi på ankomsten, och idag, denna fjärde söndag i advent gör vi det tillsammans med Maria.

Alldeles enkelt har det inte varit för mig att lära känna Maria. Som tonåring hängde jag både på läger med bibelundervisning och hemsidor med feministisk teologi. Många var de män som undervisade mig om Marias lydnad och lojalitet, och den feministiska teologin uppmärksammade mig på det potentiellt problematiska i att hennes underkastelse och renhet utmålas som ett kvinnligt ideal. Det var inte utan känna mig vilsen som jag försökte förhålla mig till Maria.

När jag nu några år senare ger mig ut för att ta till mig Guds moder märker jag att ju mer jag lär känna henne, desto mer säker blir jag på att hon är allt annat än en passiv mottagare och viljelös tjänarinna. Hon visar på både oerhört mod och radikalt lärjungaskap.

I Matteus skildring – dagens evangelietext – av hur ängeln bär bud om att Maria ska föda en son, är det Josef som ges utrymme att färga texten med sin dröm, sitt perspektiv och sitt tänkta handlande. I Lukas porträtt av henne ser vi däremot en Maria som själv mottar budskapet, och ifrågasätter ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man”.

Det är inget litet uppdrag hon tar sig an, denna tonårsflicka som är den första människa som Gud låter sig bli buren av. Ordet blev kött; och det var verkligt, kroppsligt och blodigt, det behöver vi komma ihåg av respekt för Maria.

Det är inget passivt ja hon ger som svar när hon fullföljer sin kallelse. Hennes magnificat är ingen mesig lovsång: ”Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort”.

Jag tycker om att besöka henne. I Uppsala domkyrka finns en skulptur av Maria gjord av konstnären Anders Widoff. Hon har mogna drag och är äldre än den Maria som blir kallad i evangelierna. Trots ett tidlöst uttryck är hon närvarande i tid och rum; med vinterkängor är hon rustad för nordiska förhållanden och hon har en djup och mänsklig blick fylld av vishet och förväntan.

Varje gång jag ser henne låter hon mig ana den kristuslikhet som vi är kallade till att låta genomsyra hela vårt varande. Att möta Guds moder i hennes mänskliga villkor och utsatthet har blivit ett sätt för mig att ta till mig den Maria som jag upplevt en viss vilsenhet inför.

Vi kan se en strimma av Jesu mor också i de människor som i vår värld går hennes ärenden i trohet till sitt uppdrag. De som frågar ”Hur skall detta ske?” men sedan gör just det som ter sig omöjligt i omgivningens ögon. De som går före i kampen för fred, försoning och rättvisa.

Jag avslutar med att dela med mig av en nyskriven dikt om inkarnationen som för tillfället florerar i mina flöden. Skriven av Kaitlin Hardy Shetler, här i en översättning av Sofia Camnerin:

”Ibland undrar jag
om Maria ammade Jesus
om hon skrek när han bet henne
eller om hon grät när han inte fick tag

O ibland undrar jag om detta är för vulgärt
att fråga i en kyrka
full av män
utan mjölkränder på sina skjortor
eller kokosolja på brösten
predikande från predikstolar
gränslöst till Guds moder

Men sen tänker jag på att
mata Jesus
föda Jesus
blodflödet
lukten av svett
saltet i mammans tårar på det mjuka huvudet
på Jordens Salt

känner ensamhet
trötthet
hunger
irritation
överväldigande
kärlek

O jag tänker att om det vulgära i födelsen
inte predikas ärligt
av män som bär makten
men inte arbetet
auktoriteten
men inte underkastelsen
då ska det inte predikas alls

Eftersom den riktiga anstöten
i Guds födelse
ligger i en 14-årings sårade bröstvårtor
o inte i prästers/pastorers predikningar
som säger att kvinnor är för klena för att leda”

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *