Det har skrivits en och annan blogg och kolumn om biskopsvalet. Här kommer en till.
Den blivande biskopen kan sitta på sin post i 15 år, om jag förstått rätt. De kommande 15 åren kommer att vara ganska avgörande för folkkyrkans framtid, så intressanta år på kommande.
Den valda biskopen verkar vara populär bland prästerskapet, vilket naturligtvis är en bra sak, men på en fundamental nivå är det tvivelaktigt om medarbetare skall välja sin förman. I de flesta organisationer är det ägarna som väljer ledaren, eftersom ägarnas uppfattning om vad som behöver göras i framtiden kan avvika från medarbetarnas. Medarbetare vill sällan ha stor förändring i sin trygga vardag, även då när det på riktigt behövs.
Nu kan man ju fråga sig vem som är ”ägare” i kyrkliga sammanhang, men det är väl rimligtvis förtroendevalda, då de är de demokratiskt valda representanterna för ”ägarna” (församlingsmedlemmarna).
Jag har presenterat denna teori till ett antal präster och en majoritet av dem verkar tycka att präster måste vara med och välja den nya biskopen. Ingen av dem har dock presenterat ett bättre svar än att ”så har de varit” och ”prästerskapet är så speciellt att präster förstår vad som behövs”.
Skulle dock våga påstå att detta tänk gäller nästan vilket expertyrke som helst. Prästerskapet är ett högutbildat expertyrke som har sin särprägel, men det har faktiskt de flesta expertyrken.
När en organisation måste anpassa sig till en förändrad omvärld måste man våga göra saker på nya sätt och tänka om. Det betyder med stor sannolikhet att man måste göra förändringar i den dagliga verksamheten och det inverkar kraftigast naturligtvis på de anställda. Om då ledaren är vald av de vars vardag hen måste ändra på, är det lite svårare att göra. Därför finns det inbyggd en viss intertia i detta valsystem och denna intertia borde kanske diskuteras lite med ingående.
Nu har vi som tur ett antal år på oss att föra den diskussionen. Hoppas den förs.
Må väl.
