Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

En sällsynt aha-upplevelse

15 sep , 2018, 10.23 Markus

 

Det händer nu och då att jag får en aha-upplevelse. Ljuset tänds, poletten faller ner och en rad andra klyschor.

Som en relativt liberalt tänkande individ uppväxt i en religiös miljö har jag väldigt ofta (i mitt stilla sinne) ställt frågan ”exakt hur tänkte du nu?” eller ”är du verkligen säker på att du ville säga just sådär?”. De som känner mej kan kanske tycka att mina frågor inte endast varit i mitt stilla sinne, men en majoritet av frågorna har faktiskt varit det.

En insikt som hjälp mej mycket är att man genom ord inte kan ändra på någon med stark övertygelse.  Hur mycket man än tycker olika, kommer den inte att ändra på sin åsikt bara för att du tycker dej ha ett bra argument. Logik och reson är heller inte bra verktyg, eftersom de antagligen bara skapar en diskussion om vad som är logiskt och resonabelt.

Den stora aha-upplevelsen då? Jo, lyssnade här om dagen på en podcast om politisk propaganda och där diskuterades hur politiska partier utnyttjar väljares syn på familjen till sin fördel i valarbetet. Speciellt i USA där man tydligen kan dra en ganska tydlig skiljelinje mellan demokrater och republikaner baserat på familjesynen. Familjesynen är en fundamental del av en persons ”operativsystem”, alltså hur den ser på världen.  Detta är inte en pinfärsk teori utan presenterades redan på 1990-talet av  George Lakoff.

Den stora visdomen ligger i att skiljelinjen går på ett annat sätt än man kunde tänka sig. För de konservativt lagda är det viktigt att familjen har en auktoritet och en klar struktur, medan för en mera liberalt lagd är det viktigt att familjen är en enhet av omsorg och värme (där strukturen inte är lika viktig).

Kan låta lite konstigt och jag kanske inte förklarar det så bra, men för mej var detta en ögonöppnande tanke. Den förklarar postumt en mängd situationer jag varit med om i livet och inte riktigt förstått varför en person som uppger sig vara kristen verkar så hjärtlös.

Det omtalade fallet med den sittvägrande flygpassageren är ett ganska belysande exempel, om än den gäller en bredare skara människor. Man kunde klart se en skiljelinje mellan åsikterna ”flygsäkerhetsregler är regler och de bör följas” och ”vi måste ju hjälpa en stackare som skickas tillbaka till ett farligt land”. Till synes helt olika diskussioner, men det var bara olika versioner av samma diskussion. Jag tror inte att någon som stödde sittvägraren tyckte att man kan skita blanka fan i flygsäkerhetsregler, men viljan att hjälpa någon i nöd var starkare än viljan att följa en regel som i stunden verkade trivial.

Eller när man gömmer flyktingar som skall utvisas. Då bryter man mot regler för man anser att den humana aspekten är viktigare än enskilda regler.

De som motsätter sig regelbrytande tycker att om regler inte följs, blir det kaos. Många av dessa regelbeivrare är humana människor som gärna skulle hjälpa flyktingen, men inom ramen för gällande regelverk. Det bör finnas en överenskommen struktur som styr.

Nu råkade jag ta två exempel gällande flyktingar, men det kunde lika gärna gälla många andra aspekter i livet. Begreppet ”familj” håller på att ändras och jag kan förstå att det för många är svårt med att just familjebegreppet ändras, då det verkar vara en fundamental del av deras syn på livet. Men det får inte vara en ursäkt för att ifrågasätta andras val av familjeform.

Vi är alla lite olika och bra så. Personligen förstår jag kanske de konservativt lagda nu då lite bättre, även om jag inte delar deras åsikt.

Om man vill läsa mera om George Lakoffs tankar kan man läsa denna text eller t.ex boken The Political Mind.

Må väl.

Läs också

4 kommentarer

  1. Patrik Lindholm skriver:

    Påståendet att det inte går att resonera en person ur sin övertygelse, är det sedan fråga om en religiös världsåskådning eller vanföreställningar, är direkt felaktigt. Även att ange som motivering till nämnda påstående att personen ifråga eventuellt inte ens resonerades in i sitt sinnestillstånd, utan godtog första bästa förklaring som råkade vara personligt tilltalande, är inte heller ett trovärdigt argument. Oberoende anammat ställningstagande har man resonerats in i det, har det så skett genom dåliga resonemang. När man tror på någonting är det fråga om en dragen slutledning; man har övertygats om att ett påstående är sant eller sannolikt sant. Bakom varje övertygelse ligger alltså någon form av resonemang. Alla som lämnat en föreställning bakom sig, må så vara tro på julgubben, homeopati, spöken eller någon religion, har resonerat sig genom logiska processer fram till slutledningen att det inte är rationellt att tro på någonting övernaturligt eller pseudovetenskapligt, i ljuset av den överväldigande mängden bevis och fakta om motsatsen som presenterats.

    Det sagt, logik enkom är inte nödvändigtvis det pålitligaste verktyget för uppdagande av vad som är sant, saknas ett epistomologiskt intresse för vad som rimligtvis kan vara sant. Ett logiskt uppbyggt argument kan ha en slutledning som följer premisserna men är ändå inkorrekt, är någon av premisserna felaktig. ’Alla italienare har grönt hår. Luigi bor i Rom. Rom är Italiens huvudstad. Alltså måste Luigi ha grönt hår.’ Slutledningen är det inget fel på, men en av premisserna var käpprätt åt skogen.

  2. Patrik Lindholm skriver:

    Begränsad information i premisserna leder också till en inkorrekt slutledning, likaså kan man inte heller ta en specifik och göra den generell: ’alla elefanter har snabel; alla elefanter är däggdjur; alla hundar är också däggdjur; således har alla hundar också snabel.’

    • Markus skriver:

      Hej Patrik,
      tack för dina kommentarer. Jag är inte helt säker på att jag förstår alla dina resonemang, men uppfattar att du anser att man resonera med en person (som har stark övertygelse) att överge sin övertygelse? Det är säkert möjligt, men mitt resonemang handlade kanske snarare om svårigheten att förstå hur en annan person tänker. Inte direkt i syfte att övertala den att byta åsikt, utan snarare för att förstå dem.

      Mitt främsta syfte med inlägget vara att lyfta fram att skillnaderna uppenbarligen går att kvantifiera och därmed blir lättare att förstå. Förståelse är början till samarbete.

  3. Patrik Lindholm skriver:

    Nejdå 🙂 Det handlar inte om att få någon att överge sin övertygelse, utan snarare att erbjuda ett fördelaktigare sätt att tänka på och kunna således bättre evaluera den information man mottagit. Att få någon att avstå från en irrationell åsikt enbart genom att skrota hans/hennes argument leder oftast till att den antagligen blir utbytt mot någonting motsvarande, speciellt ger man inga tankeverktyg på köpet åt den man samtalar med. Detta så han/hon i fortsättningen själv kan applicera verktyget på frågeställningar och mer framgångsrikt nå svar som är baserade på verklighet och är i samklang med världen som den är.

    Kan skillnaderna kvantifieras om så hypotetiskt, kan de även bearbetas logiskt. Förståelse uppnås när parterna är överens om definitionerna på det som diskuteras.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *