Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Dolda budskap

1 Aug , 2018, 20.24 monica

 

”Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud” – så sjång vi någon gång för länge,länge sedan då barnen var små och gick i söndagsskolan. Och visst stämmer det, åtminstone här i centrum av Helsingfors. Överallt dolda små budskap: väldens minsta gröna blad sprickorna i trottoaren, ett mönster i stenläggningen. Skaparen som låter stjärnorna blinka sin morsekod i julinattens tropiska hetta: jag finns här, nära dig!

Vilka mönster hittar du under dina fötter idag?

,

Läs också

3 kommentarer

  1. Patrik Lindholm skriver:

    Vi människor har väldigt svårt att låta bli att tillföra funktionella och inanima saker för oss identifierbara mänskliga drag, känslor och karaktär. Dessutom försöker vi urskilja mönster och speciellt mening där det inte förekommer. Barn – och även vissa vuxna – tenderar att bli arga på en möbel man sparkar tån emot, ett verktyg eller en leksak man inte förmår få att fungera enligt önskemål.

    Vår överaktiva mönsterperception orsakar vårt behov att ge innebörd åt vaga eller slumpmässiga sinnesintryck, som manifesteras t.ex. inom pareidoli och gematri. Den här förmågan har utvecklats som en del av vår mentala överlevnadsstrategi så vi inte fullständigt stelnar av rädsla, eventuellt inför ett livsavgörande val. Utifrån detta skapar vi en konstgjord verklighetsbild som stöd för vår subjektiva uppfattning om eventuella konsekvenser i en för oss dessförinnan okänd omständighet.

    Bakgrunden till religiöst tänkande är det första vi tydde oss till när vi inte begrep oss på vad som skedde omkring oss, inte förstod vad vi såg eller kunde rationalisera det vi upplevde. Hörde vi prassel och såg vindens rörelse i savannens gräs, sprang vi hellre än att lita på att det inte var ett lejon. Bland andra djur kan det likaså urskiljas som benägenheten att fly för säkerhets skull ifrån en förmodad fara, var det sedan bara fråga om ljudet av fallfrukt som antagits för ett anfallande rovdjur. Det är helt enkelt en biologisk egenskap som varit vår framgångsrika arts utveckling till fördel, att kunna fantisera samt för säkerhets skull föreställa oss en fara där ingen fanns.

  2. monica skriver:

    Hej Patrik, och tack för din kommentar. Jag kan följa din tankegång, men tänker inte att ett sätt att se utesluter att ett annat sätt också kan vara sant – samtidigt!

  3. Patrik Lindholm skriver:

    Tiden att erkänna ett alternativt sätt att se på saker som framgångsrikt är när det finns något konkret och framförallt repeterbart som stöder det påstådda orsakssambandet, inte före. Att enbart åberopa subjektivitet de gånger det råkar sammanfalla med verkligheten är inte en pålitlig och definitivt inte en ärlig metod att utröna vad som är sant. Knäpper jag med fingrarna och trafikkljuset byter till grönt åt mig, kan jag gott hävda att jag lyckades påverka ifrågavarande elektriska apparaturs förprogrammerade intervall mig till fördel, speciellt ignorerar jag de otaliga föregående gånger jag inte befann mig i motsvarande läglig tidpunkt och knäppte således i fingrarna ur mitt prespektiv utan framgång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *