Det var skolavslutning idag. Av någon obegriplig orsak hölls den kl. 8, för alla tycker ju om att stiga tidigt upp på en lördag?
Efter festen var vi ett gäng föräldrar som gick på kaffe till ett närliggande café. Det kom på tals att tursamt nog är barnen ännu så unga att de inte tänker dricka pussikalja (ett gediget finlandssvensk uttryck) senare idag. Vi reflekterade en stund över att det är något man snart får börja oroa sig för.
Tursamt nog kan man som orolig förälder få tröst från statistiken. Dagens unga använder alkohol och rusmedel betydligt mindre än vad vi gjorde. Det har forskats en hel del i ämnet och det verkar finnas många orsaker till det. Här är t.ex en forskning som THL har gjort.
Vi föräldrar i 40-årsåldern känner, med orsak, rädsla inför de ungas drickande, då en färsk undersökning visar att de som nu är mellan 40 och 50 var de som drack mest i sin ungdom. Vi minns vår egen ungdom och hur vilt det gick till då. Men så är inte längre fallet. Drickandet bland unga har minskat sedan 1990-talet. Det är dels inte coolt att dricka mera och sedan har de unga kanske något fiffigare för sej nuförtiden.
Samma gäller väl rökning också? När jag själv var ung rökte många, men av dagens ungdom är det endast en lite minoritet som röker. Kan gissa att rökning är tom. mindre socialt acceptabelt än drickande.
Det som fascinerar mej med denna (mycket positiva) trend är att orsaken verkar vara att de unga helt enkelt är bättre informerande och mer tänkande än vad vi 40-åringar var i vår ungdom. Många vuxna tycks tro att de unga övergått till syntetiska droger och/eller blivit till den grad beroende av sin mobiltelefon att de inte ens hinner supa, men så verkar inte vara fallet. De har inte bytt ut spriten mot något värre utan insett att man kan har roligt på andra sätt också. Visst drick det ännu, men inte alls lika mycket.
Den nya generationen är helt enkelt bättre än vi, vilket ju är mycket bra. Men på något sätt skulle jag vilja att erfarenheten med att dricka pussikalja och sedan spy i busken i Brunsan under skolavslutningsveckoslutet på något sätt har för mej framåt som människa och att det var en nödvänding upplevelse. Vet inte om det på något sätt förde mej framåt som människa, men vill gärna tänka det. Kan tom. tänka mej att om några år uppmuntra tonåringen att prova, så att vi sedan kan ha en delad upplevelse.
