Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Nyårslöften?

30 Dec , 2017, 18.41 Markus

 

Av tradition vill många göra något av ett bokslut vid årets slut och lova någon förbättring inför kommande år.  Något som speciellt gymföretagare uppskattar, då det säljs gymkort som aldrig förr i januari.

Under julhelgen hinner man ofta reflektera över sitt liv och kommer (oftast) fram till att man borde göra en förändring. Det tokiga är att man väljer att göra förändringen just efter en långhelg. Att sedan återgå till vardagen är en omställning i sej själv och att utöver det göra en ytterligare föränding i sin vardag brukar vara ganska svårt. Var sig om det är att börja motionera eller sluta röka eller var det nu än är.

Det är nuförtiden mode att vara erfarenhetsexpert, så även jag vill vara sådan. Det finns två erfarenheter som jag faktiskt kunde dela med mej.

Den första är att jag slutade röka vid 27 års ålder, efter att ha bolmat i över 10 år. Det blir därmed 12 år sedan sista blosset inkommande februari. Nyckeln till att sluta var (för min del) att jag inte ändrade på något väsentligt i min vardag. Jag fortsatte gå till rökrutan på jobbet och krogen, för där var mitt sociala umgänge. Det var inte lätt, men betydligt lättare än om jag skulle ha blivit sittandes ensam i krogbordet med alla andra förflyttade sig till rökhörnan. Naturligtvis var det ganska svårt att inte röka när alla andra gjorde det, men inte var det omöjligt heller. Det svåra var att bli av med vanan att röka, men man vande sej efter en tid. Ännu idag kan jag tänka att en kaffe och tobak skulle smaka, men det stannar vid tanken. Det händer att jag drömmer att jag rökt, och när jag vaknar harmar jag mej över det. Men har inte tagit ett bloss på 12 år.

Att jag sedan minskat kaffedrickning till att dricka en god cappuccino som ren njutning nu och då är en annan femma. Det skedde dock nästan 10 år efter att jag slutat röka och berodde på en något tilltagen kaffekonsumtion som behövde skäras ner. Dricker en liter te om dagen istället.

Den andra förändringen, som varit (konstigt nog) socialt svårare var att jag mer eller mindre slutade äta kött för några år sedan. Delvis av idéella skäl men delvis också av hälsoskäl. Även i detta fall valde jag att göra förändringen mitt under året, inte efter julen eller sommaren. Då kom förädningen direkt in i vardagen utan större rabalder.

När man bor i Helsingfors är det ingen match att hitta passlig mat varje dag, både på lunchrestaurangen och i närbutiken. Det svåra är att ändra på sina rutiner. Det finns två sociala tillfällen som blir svåra: 1) korvgrillning på sommaren och 2) julskinkan.

Visst finns det vegetariska alternativ för båda, men de smakar inte samma, så jag väljer att inte äta dem. I övrigt kan jag anse att det finns god (och ersättande, om man vill använda ett sådan uttryck) till all köttmat, men när det kommer till grillkorv och julskinka borde smaken vara exakt rätt – vilket det inte är. Grillkorven klarar man sej utan men julskinkan hör på något sätt till. Därför brukar jag äta några skivor varje jul. Det finns relativt stora förvändningar laddade på dessa skivor, men hittils hade det inte blivit besvikelse.

Om nu någon undrar ifall barnen även lever köttfritt, så är svaret nej. De äter kött i vardagen och på begäran lagar vi det även hemma. Grejen är bara att ifall man vill ge barnen proteinrik mat, så finns det betydligt bättre alternativ än kött, t.ex olika baljväxter och bönor. Kött äts hos oss för smakens och vanans skull.

Vanan att köpa och laga en viss sorts mat är den stora utmaningen. Man får lära sig kokkonsten delvis pånytt, vilket kan var en utmaning. Som tur finns det ypperliga vegetariska halvfabrikat och urvalet växer hela tiden. Nuförtiden anser jag att vegetarisk kebab smakar bättre än den av kött. Sedan är det ju mest såserna och tilltuggen som smakar i en kebab, så själva köttet blir smakmässigt en bisak. Om du inte tror så ät någon en professionellt tillredd vegekebab (oftast seitan). Den är riktigt god.

Vad är min poäng med denna långa text om vanor jag brutit? Inte att lyfta fram mej själv, vilket naturligtvis vore roligt också, utan att visa att förändring är möjlig men att det antagligen inte är den bästa tiden att göra den just efter en högtid eller sommarlov. Då är man inte inne i vardgen och det är uttryckligen vardagen man måste ändra på. Om man börjar förändringen när man är (delvis) utvilad och (delvis) stressfri efter en ledighet är man inte sitt vardagsjag. När vardagen sedan kommer efter några veckor är det lätt att falla in i gamla mönster.

Därför förespråkar jag en modell där förändringen sker datum som 05.03 eller 12.10, alltså mitt i vardagen. Att göra en förändring då är dessutom mentalt en ganska intressant resa, för den skapar något nytt och spännande mitt i tråkiga vardagen. Något att tänka på och koncentrera sig på utöver det normala. För mej har det i varje fall varit en positiv upplevelse.

Därmed blir det inga radikala förändringa i mitt liv vid nyår. Kanske något mot vårvintern. Blir spännande att se vad det kunde vara..

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *