Jag skall kunna välja var jag får min vård, som för övrigt skall kosta lika mycket oberoende av om den ges av den offentliga hälsovården eller av en privat aktör. Jag skall i allt större utsträckning få välja vilka ämnen och kurser jag väljer, och samtidigt vilka jag väljer bort, när jag väljer utbildning. Jag skall fritt kunna välja var jag köper min starköl i fortsättningen då alla butiker skall få börja sälja starköl och alkoläsk. För det är viktigt att ingen skall få bestämma över mina val och beslut. Dessutom vet alltid individen själv vad som är bäst för henne. Eller hur?
Valfriheten och den konkurrensutsatta privatiseringen är ledande motton i dagens samhällsbygge. Det bygge som samtidigt enligt mig innebär nedmonterandet av det gemensamma samhällsansvaret och solidariteten. All denna valfrihet bygger naturligtvis på idén att verksamheterna förbättras genom konkurrens. Men finns det inte samhällsområden där vinstmaximering och konkurrens inte lämpar sig? Då staten och kommunerna inte längre ensamma ansvarar för skolor, hemvård, sjukhus m.m. så finns det en risk att de sociala klyftorna och den regionala ojämlikheten ökar. Servicen blir då istället sämre, eller åtminstone belägen längre bort från de människor som inte bor i tätorter där konkurrerande verksamhet kan löna sig. Blir kvaliteten på servicen bättre av att olika aktörer på marknaden ständigt skall leva i rädsla för att bli utkonkurrerade och gå i konkurs?
Valfriheten innebär inte bara skenbar frihet utan även kostnader. Detta trots att Finlands regering hävdar motsatsen. För individen leder privatisering och ökandet av valmöjligheterna att man ständigt förväntas lägga timmar på att jämföra, undersöka och granska olika alternativ. Myndigheterna å sin sida måste lägga ut pengar på att bygga upp kontrollmekanismer för att se till att alla konkurrerande aktörer lever upp till det de ska. Individerna behöver mera tid att analysera vilka alternativ som är bäst för dem vid varje givet tillfälle. Det krävs att man är alltmer påläst om saker och ting. Det kostar att behöva uppmärksamma sånt som man annars inte behöver ägna sin tid åt.
Få människor har självkännedom om vad de idag bör ta för beslut för morgondagen och vilka behov de har då. Ju fler val man för övrighar, desto mindre nöjd är man med de val man gör. När man väljer mellan olika alternativ och alltid försöker nå bästa möjliga kvalitet, blir man ofta besviken eftersom det garanterat hade funnits jämförelsevis bättre alternativ därute. Människor har svårt att göra ett val eftersom det finns så många andra lockande alternativ framför dem. Den som strävar efter det perfekta optimala alternativet, känner sig aldrig lycklig.
Till en del är det naturligtvis bra med alternativ och valfrihet, men det betyder inte att ännu mera valfrihet automatiskt gör servicen ännu bättre. Utvecklingen får inte ske enbart på marknadens villkor. Staten bör ha en ansvarstagande uppgift inom vissa områden, även om det enligt en del människor då handlar om förmynderskap. Ett sådant område är t.ex. alkoholpolitiken, där mången folkhälsoexpert och läkare med bestörtning har följt med de senaste debatterna och omröstningen i riksdagen. Läkarbekanta som har erfarenhet av jourvård av alkoholiserade, har entydigt påpekat att det inte är vettigt att man nu ytterligare gjort det lättare att komma över starkare alkoholprodukter i butikerna. Allt detta för att öka valfriheten för individen. På folkhälsans bekostnad.
Även inom utbildningen ser man vissa risker med bl.a. valfriheten, timresursförsöken och de regionala skillnaderna. Förbundet för lärarna i historia och samhällslära (HYOL) kom t.ex. ut med ett pressmeddelande (14.12) där de varnar för att göra för drastiska förändringar i den allmänbildande gymnasieutbildningen. När man planerar valfriheten inom utbildningen bör de studerandes ålder och studiefärdigheter beaktas. HYOL varnar också för att det tänkta poängsystemet för studentexamen resulterar i att olika ämnen värdesätts ojämlikt, samt att speciellt små gymnasier med ett mindre kursutbud kan komma att bli behandlade orättvist i en konkurrensjämförelse med större gymnasier.
Frihet är en i grunden bra sak, värd att kämpa för. Men var går gränsen när friheten innebär för många valmöjligheter och snarare leder till vilsenhet och otrygghet? När tjänar inte friheten mera sitt syfte utan blir ett gissel?
