Julen verkar vara på kommande. Man kan t.ex ha märkt det redan i ett par månader i de flesta köpcentrum. Om inte, så av all julmusik som de flesta radiokanaler tutar ut mera än 24 timmar i dygnet, hur det nu än är möjligt.
I det stora hela är det väl en positiv sak att julen kommer. Man får sätta bilder på Instagram av pepparkakor man lagat och debattera vilt om julgranen får vara av plast eller inte. Eller minnas hur det förr inte var farligt att ha riktiga ljus i julgranen. Det fina med plastgranar är att det inte tänds lika lätt och därför kunde man delvis återgå till levande ljus (under uppsikt, naturligtvis).
Det jag egentligen skulle skriva om är det i de flesta släkter finns en person som man får anpassa julfirandet efter: rusmedelsmissbrukaren. Jag vill understryka att detta inte handlar om att skuldlägga någon som kämpar med sitt missbruk utan närmast belysa själva problemet.
Det verkar finnas en sådan person i varje släkt. Den som man får anpassa firandet efter, så att firandet kan vara glatt och trevligt så länge som möjligt. Personen behöver inte vara våldsam eller på något sätt otrevlig, men det blir på något sätt alltid konstigt när en vuxen behöver börja hjälpa en annan vuxen som har svårt att hållas på benen eller sitta vid ett matbord.
Sedan har vi de, vars missbruk blir synligt i form av högljutt beteende och i värsta fall aggressivitet. Jo, det är en sjukdom och jo, personen behöver antagligen hjälp, men det blir lite tråkigt att när en hel släkt samlas för att fira och glädjas, så måste man anpassa det enligt en person för att minimera eventuella problem.
Barnen vänjer sig (eller är redan vana) med att personen blir lite konstig och beteendet ändrar. Så länge de inte upplever rädsla eller olustigthet så är det väl OK, men det är en hårfin gräns.
Som sagt, det är en sjukdom och man bör ha förståelse, men man bör även ha förståelse för de närstående som är trötta på att deras vardag och kanske speciellt högtiderna måste anpassas enligt en persons beteende.
De skall vara OK för de närstående att harma sig över detta före, under och efter festen. Det hjälper kanske inte så mycket att harma sig, men man får nog göra det. Mycket annat kan man antagligen sedan inte göra heller, såvida man inte tror på julmirakel där personen bli fri sitt missbruk.
Vi får hoppas på julmirakel. Det kunde vara att missbruk skulle bli ett erkänt nationellt hälsoproblem som bör tacklas med tillräckliga resurser systematiskt och långsiktigt.
