Har länge funderat på den intressanta paradoxen där bildade och kunniga människor ändå är troende. Speciellt de som jobbar inom naturvetenskapen. Nu vet jag inte hur många troende det finns inom t.ex astrofysiken, men känner många som jobbar inom ”hårda” vetenskapsgrenar men ändå är troende. Hur går det ihop?
Att man dagtid säger att evolution och slump styr universum, men sedan på söndagar kl 10 anser att allt är förutbestämt och styrt av en högre hand. Det går liksom inte riktigt ihop.
Eller det går, såvida man tar till sig insikten att det finns en chans att det faktist var en högre varelse som i tiderna startade allt detta. Någon som tryckte på knappen så att Big Bang startade. Kanske inte ens för första gången, utan att det funnits många Big Bang tidigare.
Vad som sedan hänt efter Big Bang går relativt bra att förklara, men fram tills och före det är det lite oklart (om än det finns ganska bra teorier).
För mej är det sköna med denna tanke att man inte behöver tro på saker som skapelse under sju dagar eller att vår civilisation är 6000 gammal eller annat som antagligen inte stämmer, men att man kan lämna möjligheten öppen för att det faktist kan har funnits någon högre makt som startat allting.
Jag kan inte förklara varför det känns bra att ha den möjligheten. Den är inte rationell, men så är trosrelaterade saker sällan rationella.
Det är ganska uppenbart att det sker just nu väldigt lite styrning ovanifrån, så det skulle stöda tanken om att någon kanske startat universum, men sedan lämnat det att utvecklas för sig själv – på gott och ont. Vem vet?
Till slut ett litet men intressant sidospår. Hörde en intervju med ordföranden för Skepsis rf. Hon hade en fin syn på tro och religion, som jag tolkade enligt följande: alla får tro vad de vill bara de inte med sin tro skadar andra eller påstår att det är vetenskap. Låter som en bra princip att följa.
Som en per definition sann troende – och INTE som en deist – bör man väl ändå hedra sin övertygelse och tydligt enbart ty sig till sin tro i trosfrågor och inte försöka tillämpa vetenskap för att bevisa desamma för det kommer man inte undan med, med sin heder eller sin trovärdighet i behåll. Alltid enbart påstådda, aldrig bevisade översinnliga interventioner definieras inte som en del av den naturliga ordningen hos tingen utan som enkom avbrott i densamma. Därav kan man inte ta t.ex. Big Bang, atomernas inbördes attraktion eller evolution som alla ligger som grundprinciper för den kända naturliga ordningen och hävda att det ligger något mirakulöst (läs: magiskt; koncepten skiljer sig föga) bakom dem och således försöka förvandla den påföljd de påbörjat till ett undantag som passar just den egna och oftast indoktrinerade fantasin om hurudan man önskar verkligheten vore.
För övrigt är deism en personlig och inte mindre feg nödlösning när rationellt, logiskt och förnuftigt applicerad vetenskaplig kritik alltmer börjar prägla och åsidosätta ens trosbaserade tänkande, men man vill fortfarande desperat klänga fast vid och demonstrera sitt till vanföreställningar förvandlade önsketänkande som verkligt med stöd av extremt dåligt fabricerade motiveringar. Dessutom i vuxen ålder.