Thaiwok, avokadopasta, hamburgare, skinkpizza eller kanske sill och potatis? Alternativen är oändliga då jag funderar på vad jag vill äta till lunch idag.
Jag tar maten för given i dagens samhälle. Trots att jag behöver såväl gluten- som laktosfri diet, så får jag äta mig mer än mätt varje dag. Jag kan nog med tacksamhet säga att jag aldrig i hela mitt liv har känt riktig hunger.
Ibland har jag tänkt i andra banor. Om jag t.ex. hade levt i en annan historisk tid, vad hade jag då ätit? Vad skulle jag äta om jag inte kunde gå till butiken eller restaurangen och köpa precis det jag ville ha? Om jag själv var tvungen att odla min mat, ha boskapsdjur, fiska och jaga vilt.
Så gott som alla människor idag är konsumenter och inte producenter. Någon enstaka procent av befolkningen driver stora jordbruk som förser oss alla andra med näring. De flesta av oss har ingen som helst kunskap eller uppfattning om hur vi kunde stå för vår egen matproduktion. I mitt fall begränsar sig t.ex. växtodlandet till blommor och påskgräs, samt några tafatta försök med tomat- och potatisplantor när jag var yngre. Jag har aldrig jagat eller fiskat och husdjur som katter och kaniner äter man inte i Finland.
Så man förlitar sig på att samhället omkring en sköter livsmedelsförsörjningen. Och det man inte kan producera i hemlandet kan ju importeras från andra länder, eller hur? I dagsläget jo, det finns på många håll ett överflöd av produkter som kan säljas vidare på marknaden. Men inget säger att detta kommer att gälla för all tid, klimatförändringen kommer att påverka många områden i världen genom t.ex. torka eller översvämningar. Det skulle därför gälla för vart och ett land att se till att öka graden av självförsörjning då handel med andra länder inte längre är självklar. Då kan det till och med behövas bananodling i växthus även på Island.
Enligt en artikel jag nyligen läste så är experter oroliga för jordbruket i Finland och graden av självförsörjning ifall man inte satsar tillräckligt på att förbättra eller åtminstone upprätthålla dagsläget. Trots att Finland i princip kunde gynnas av ett varmare klimat så gäller motsatsen de flesta andra länderna i världen. Migration och globala folkvandringar kommer att ske på grund av vatten- och livsmedelsbrist.
Kriser kan alltså vänta runt hörnet. Samhället är allt mer beroende av de globala flödena av resurser, varor och tjänster. År 2013 gjordes i Sverige en undersökning om hur samhället skulle påverkas vid en brist på samhällets viktigaste resurs, oljan. I rapporten konstateras bl.a. att det vid en medelhög eller hög bristnivå (tillgång på olja minskar med 50-75%) inte är möjligt att hålla befolkningen ovanför svältgränsen. Landskapet förändras radikalt: hästar och oxar används i jordbruken igen, enskilda personer och familjer brukar små jordlotter för egen potatis och grönsaker, och man föder upp djur på bakgårdarna, precis som under krigsåren. Svälten och självhushållningen ökar i hela landet.
Detta är naturligtvis ett skräckscenario. Alternativa energiformer kommer dessutom säkert småningom också att ta över jordbruken, men detta visar ändå på hur otroligt sårbart vårt samhälle är, speciellt ifall en större kris slår till.
Graden av självförsörjning är alltså för min egen del lika med noll. Jag tror att jag skulle uppskatta maten mycket mera om jag hade odlat potatisen, morötterna och kålen själv, och om jag hade haft höns, fiskat och jagat älg. Åtminstone tänker jag idag att maten skall få kosta litet extra, i synnerhet om den är av god kvalitet och närproducerad i Finland.
