Förra veckan blev det klart att USA lämnar Paris klimatavtal. Samtidigt är 97% av världens klimatforskare eniga om att klimatförändringen är ett faktum. Den globala uppvärmningen kan leda till osäkra skördar, torka eller översvämningar, till att otaliga djurarter blir utrotningshotade samt till att människor tvingas flytta på grund av brist på rent vatten eller odlingsbar mark. I framtiden kommer bristen på tillgångar att leda till konflikter, och jag vill också påstå att man redan länge krigat om naturresurser i t.ex. Mellanöstern. Dessa förändringar i klimatet leder också till sådana kärnfrågor som borde beröra den kristna tron. Vilket är det ansvar som mänskligheten har över skapelsen, den jord och de naturtillgångar som vi fått att förvalta? På vilka sätt kan vi ändra vår egen livsstil och konsumtion så att den blir ekologiskt hållbar? Varför har vi så svårt att göra något åt de miljöproblem som vi ser i samhället?
Jag tror helt enkelt att vi inte ser miljöproblemen på riktigt i vardagen. Eller kanske ännu viktigare, beslutsfattarna som påverkar mest lever inte i en verklighet som ännu skulle ha påverkats av klimatförändringen i tillräckligt hög grad för att de skulle reagera. Det är inte vi rika västerlänningar som ser sopbergen, drabbas av jordskred eller blir utan skördar på grund av torka, De som påverkas mest av klimatförändringen är inte de som kan påverka mest.
Moralisk och ekologisk utveckling måste vara lika viktig som teknologisk och ekonomisk. Vi måste sluta sälja ut skapelsen på utförsäljning. Människans girighet leder till att vi strävar till att få så billig energi som möjligt. Följden av girigheten blir att vi överfiskar och förorenar världshaven, skövlar regnskogar och ignorerar globala utsläppsmål. Vi har problem när vi inte ser något annat värde i naturen än som källa till personlig konsumtion. Är det så att missbruket av skapelsen börjar när vi inte längre erkänner någon högre instans än oss själva, när vi inget annat ser än oss själva?
Den kollektiva miljön är allas – och ingens. Jag kan därför förstå att det är svårt att motivera människor att ta hand om sådant de inte själv äger. De som i sin tur äger mycket av naturresurserna (t.ex. fossila bränslen) och därmed har ekonomisk makt, vill inte så gärna förändra sitt beteende i förhållande till naturen.
Jag kan inte förstå att det finns människor i världen som kallar sig kristna och verkar ha en syn på natur och miljö som förringar människans eget ansvar för jordens klimat. Människan kan inte påverka klimatet, säger de, endast Gud kan det. Gud är allsmäktig, har skapat jorden och kommer också en dag att förstöra den. Därför är det meningslöst för människan att oroa sig och göra något för klimatet. Det är enligt min åsikt ett både skrämmande, ansvarslöst och idiotiskt tänkande. Det är därför det nu behövs moraliska auktoriteter och ledare, inte minst kristna, som kan spela en viktig roll i arbetet mot klimatskepticismen. Vi bör ha ett tydligt ledarskap som kan göra de svårt greppade klimatfrågorna mera relevanta för människorna i deras vardag. Ett kristet ledarskap som vill göra miljöfrågorna till personliga, andliga frågor istället för opersonliga, transnationella, politiska avtalsförhandlingar. Påven Franciskus, som skrivit en bok om klimathotet, är ett gott exempel på ett sådant ledarskap. Religionerna bör vara i dialog med vetenskapen. Vi sitter trots allt i samma båt när det gäller jordens framtid. Vetenskapsmännen skall inte och vill kanske inte heller ha ensamrätt på att uttrycka sig offentligt i klimatfrågor. Jag är glad över att vår kyrka redan har tagit en allt aktivare roll i miljöfrågor, men kyrkan kan gärna ta en ännu större ledarroll i detta arbete. Ekofastan och Kyrkans miljödiplom är en mycket bra början.
Politiken och affärslivet har varit långsamma när det gäller att reagera på de brådskande ekologiska utmaningarna i världen. Därför skulle det vara viktigt att se till att den fria marknaden aktivt skulle vara med och föra fram miljövänliga lösningar som inte skulle stå i konflikt med kapitalismens grundidéer. Se bara på Elon Musk och Tesla, man kan göra pengar på utsläppsfria ekobilar. Och oljelandet Norge har hundra gånger fler elbilar än clean tech-landet Finland.
Så, är människorna skapelsens herrar eller tjänare? Låt oss alla vara ödmjuka skapelsens missionärer som förespråkar en renare, bättre värld för oss och kommande generationer. Världens undergång behöver inte påskyndas av oss människor.
