Vardagstro och söndagstvivel

aktuellt,Andetag,Okategoriserade

Samvetsfrågor?

22 Apr , 2017, 07.53 Markus

 

Inom kyrkan använder man uttrycket ”samvetsfråga”. Det är ett snällt sätt att säga att man inte vill följa landets lagar och föreskrifter, eftersom ens samvete säger annat.

Traditionellt sett har de mera konservativt lagda tagit till detta uttryck när de inte vill samarbeta med kvinnor eller homosexuella, eller när de inte vill göra aborter som klienten har laglig rätt till. OBS! Vi skall inte nu diskutera detta, men anser att begreppet ”samvetsfråga” bör förklaras för det som inte känner till det.

I den något absurda situationen vi nu har i Finland har betydligt fler fått ett likadant samvete. Den inflammerade flyktingfrågan har blivit en samvetsfråga för många. Rent juridiskt har man kanske fel, men samvetet säger annat. Att sedan internationella konventioner är närmare samvetet än den finska lagen är en annan femma, även om den är en ganska stor femma.

Lagen vs. samvete är alltid en svår fråga. I det stora hela borde de ju korrelera men just nu verkar samvete och lagar vara ganska lång borta från varann. Vet inte om det är en unik situation i Finlands historia? Eller så är det bara att nuförtiden har alla en röst som hörs, så det verkar som om vi polariserats mera.

Som något mindre konservativ anser jag dock att det finns en stor skillnad mellan att vägra stå brevid en kvinna bakom ett bord och att försöka hindra att ett litet barn skickas till en krigshärjat land efter att det väntat på utvisning i fängelseliknande förhållanden. Dessa två samvetsfrågor är på något sätt inte riktigt jämförbara.

Nu vet jag att många personer som traditionellt sätt yrkat på sitt samvete även gör det t.ex i utvisningsfrågorna, så de är konsekventa i sitt samvetande. Bra så.

Men jag skulle hoppas på att ”samvetsfråga” i framtiden skulle betyda att man främst vill hjälpa någon i nöd, inte att man är osamarbetsvillig med någon som är i underläge.

Må väl.

Läs också

2 kommentarer

  1. Nestor skriver:

    Det är ganska bra sammanfattning, detta. Yttermera är det rätt så beklämmande hur en del vägrar se det orättvisa i det som sker och ger myndigheter jämte politiker sitt reservationslösa stöd. Visst är det lätt att hålla med dessa myndigheter i konservativ tappning så länge man ingenting själv behöver sätta på spel, och så länge myndigheternas agerande sammanfaller med egna förväntningar! Och säger man emot, beskylls man för anarkism och spridande av oordning.

    Vi har våra lagar men det betyder inte att vårt system i allt är så rättvist eller flexibelt som det borde vara.

  2. Daniel Norrback skriver:

    Mia. Jag tror inte att de som motsätter sig kvinnliga präster gör detta för att de vill ”vara osamarbetsvilliga mot någon som är i underläge”. Snarare handlar det väl om att de vill följa det som de djupt inom sig är övertygade om att är Guds vilja. Och vad kan väl vara mer bundet till vårt samvete än vår gudsrelation och det vi upplever vara Guds vilja? På detta sätt är nog ämbetsfrågan också en samvetsfråga. Det är beklagligt att man från liberalt håll ofta framställer denna fråga som om de konservativa ”bara vill bråka”. Det handlar ju inte om att vilja bråka med kvinnor för själva sakens skull(många som själva är kvinnor är ju för en traditionell ämbetssyn!), utan om att vilja följa Guds vilja så som man förstår den utifrån sin bibelsyn. Det finns samvetsfrågor av olika slag. Men visst är det svårt att förstå varför andra inte tycker som jag tycker!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *