Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Våga stå för något

8 apr , 2017, 21.25 Markus

 

Det har inom loppet av några dagar varit två separata händelser där jag tänkt på kyrkan och pengar.

Den första av dem var när lekmannapredikanten blev dömd till villkorligt fängelse för förskingring av insamlade pengar. Min spontana tanke var att det säkert var i misstag, men på basen av den information som kommit till offentligheten om domen så är det knappas så. Oerhört sorligt när någon samlar in pengar till synes för ett gott ändamål och sedan inte gör det. Sådant missbruk av förtroende är ganska otrevligt. En liten summa och som engångsföreteelse kunde eventuellt vara ett misstag, men den i offentligheten nämnda summan var så pass stor att det knappast var en enkel blunder. Tråkigt.

Den andra händelsen gäller en summa som har ett värde på ca hälften av händelsen ovan. Summan är ca. 230 000€ och är kostnaden för ett charterflyg till Afganistan. Om jag förstått rätt så var det 10 personer ombord på planet, så ca. 23 000€ per person. Har för mej att den dyraste biljett man kan köpa i reguljärflyg är ca 17 000€ och då har man mer eller mindre en egen hytt med betjänt på ett transkontinentalt flyg. Att man för snäppet dyrare endast skaffat vanliga ekonomiklassbiljetter känns något bortkastat.

Innan planet med de något dyra ekonomiklassbiljetterna lyfte var det många inom kyrkan som engagerade sig starkt. Man gjorde något konkret istället för att endast byta profilbild på sociala medier. Man vågade visa var man står och att man inte accepterar det som händer. Man försökte hjälpa sin nästa, särskilt de som är utstötta och i svår situation. Egentligen borde det ju vara självklart att det är så man agerar, men alltför ofta uteblir handlingen för att förslaget inte berätts av ett utskott och sedan behandlats av råd, fullmäktige, förvaltningsråd och andra organ där man äter mötesbullar mot mötesersättning. Undrar just genom hurdan mangel ett beslut om att präster i tjänstekläder visar att de inte uppskattar ett tjänstemannabeslut?

För mig är det hoppingivande att det fortfarande finns t.ex präster som vågar med eget namn och ansikte försvara de utsatta, även om det antagligen leder till hatbrev från olika håll och kanter.

 

 

 

 

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *