Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Prokrastinering

17 feb , 2017, 13.02 oalonnback

 

Att skjuta fram saker har ett finare namn. Prokrastinering. Prokrastinering (av latin procrastinare, av prefixet pro-, ’framåt’, och crastinus, ’till morgondagen’, av cras, ’i morgon’) enligt Wikipedia. Det låter mycket bättre än ”skjuta fram” som signalerar att personen i fråga har en svag självdisciplin. Att använda det ordet gör att de som inte vet vad det betyder låter bli att fråga. Precis som det fula ordet skolk som borde bytas ut mot ”spontan frånvaro” enligt min klasskompis från 9:an.

Jag har praktiserat prokratinering i ett par veckor nu. Inte haft någon bloggtext för att jag inte haft någon bloggtext. Men tanken att jag borde ligger och skaver. Det handlar om att få in en rutin men sist och slutligen om att tillämpa det välkända Just do it!

Leker ofta med tanken att på sommarstället bygga ett litet krypin, en tiny cabin av spillvirke som jag samlat på. Där på några kvadratmeter skulle finnas bara det nödvändigaste och namnet skulle vara Koma. När jag har en sak jag lovat att göra men inte gjort skulle jag hålla mig där när den dagen är inne. Om någon söker mig och sedan ringer min fru efter att de inte fått tag på mig skulle hon kunna säga, utan att ljuga: Han är i Koma…Mycket få mänskor skulle fråga vidare.

Det händer att jag har en deadline som ligger långt fram i tiden och aktiviteten är låg i början. Sedan, när deadlinen närmar sig går jag igång och får mycket gjort på kort tid. Men jag märker att jag tappar mycket glädje när jag skjuter upp saker. Oro, rastlöshet och känsla av att inte kunna leva och njuta av det som sker i vardagen ligger hela tiden på.

När det gäller uppmaningen som Jesus ställer så är prokrastinering vanligt: ”Följ mig” sade Han. ”Jovisst, men inte riktigt ännu. Senare. Jag hinner nog, Sedan när jag blir gammal.” Strax innan deadline med andra ord. Och skjuta fram glädjen och friden?

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *