Klockan fem på morgonen ligger staden Kitale insvept i en kall dimma. Om du går omkring i en till synes övergiven stad ser du den delen av livet som samhället systematiskt tränger undan. På kalla stengolv, i gamla träkiosker och på små hotellterrasser ligger hundratals barn och sover. Deras magra kroppar är insvepta i små filtar eller plastpåsar och de sover tätt intill varandra för att hålla värmen. Solen håller på att stiga upp och om några timmar kommer platsen att krylla av människor.
En smustig trasa tas fram och medan morgonen sakta ljusnar är barnen i full gång med att tvätta bort urin och smuts efter den långa natten. Som en tyst överenskommelse med stadsborna får barnen inhysa stadens kalla stengolv om nätterna, så länge alla spår av dem förintats på morgonen. Ingen vill veta var de hemlösa barnen sover om nätterna.
Klockan fem på morgonen brukar jag gå omkring och njuta av lugnet innan stadspulsen ökar. Det är vackert att se då barnen, för en gångs skull nyktra, vaknar till ännu en ny dag. Energin är låg, våldet obefintligt och vänskapen stark. Det är som om de kyliga dimmorna skulle föra barnen närmare varandra. Klockan fem på morgonen i Kitale är de bara barn.
Nittiofem kilometer härifrån, i staden Eldoret, mördades 14 gatubarnen av polisen under det senaste året, medan några barn fortfarande saknas. Stadens myndigheter ägnade problemet en tanke, men istället för att värna om barnens rättigheter samlades 52 715 namnunderskrifter in för att röja undan Eldorets gatubarn. 2 285 namn saknas ännu, en namnunderskrift för ett slaget barn, ett namn för ett mördat barn.
122 människor hade i juni dödats av polisen under 2016 i Kenya, där majoriteten är unga gatupojkar. I siffran räknas inte morden som inte blir anmälda. Där faller våldet i slummarna direkt bort, eftersom inte mycket uppmärksamhet ägnas dessa mord. Tidigare i år forcerade polisen, med tårgas, gatubarnen mot Sosiana floden i Eldoret där de blev slagna, mördade och de svagaste barnen, som inte kunde simma, drunknade. Den yngsta var nio år gammal.
Som utlovat fortsätter jag svara på frågor om min insamling till gatubarnen.
- Har organisationen du jobbar med lyckats med något projekt?
Som fotograf i Kenya jobbar jag självständigt och utan en organisation bakom mig. Jag är ensam med gatubarnen, även om jag använder mig av vänner runt om i Kitale för att komma i kontakt med olika grupper av gatubarn. Men i min insamling, som jag ansvarar över samtidigt som jag jobbar här privat, samarbetar jag med organisationen Child Rescue Kenya (CRK).
I mars 2016 lyckades organisationen, med hjälp av andra barnorganisationer i området samla in pengar för att förhindra en annalkande katastrof.
I Kenya rensas gatorna regelbundet på barn, och detta sker med metoder som direkt strider FN:s konvention om mänskliga rättigheter. I dagens Kenya kan barnen bli dödade, kastade i fängelset eller utkörda ur staden enbart för att de existerar. Detta sker ofta i samband med då en officiell person skall besöka staden. Det är stadens myndigheter som bestämmer vilket som blir barnens öde.
Enligt organisationen Child Rescue Kenya, som är verksam i Kitale, flyr många barn till grannstaden Eldoret då polisen rensar gatorna på barn. Eldoret ligger ungefär 60 km från Kitale och även från Eldoret flyr barnen till Kitale då läget blir oroligt. Tidningen The Guardian utkom i oktober med en rapport om våldet i Eldoret, där gatubarn mördats brutalt av polisen. Vidare refererar rapporten till Kenyas dagstidning Daily Nation som menar att det i Kenya totalt skett 122 mord på gatubarn av polisen hittills i år. Aktivister menar att detta sker regelbundet för att minska antalet barn på gatorna och för att skrämma bort eventuella nyanlända gatubarn.
I Kitale har det på senare år gått fredligare till, men i mars 2016 genomfördes återigen en utrensning. En fredskonferans (ironin) ordnades i Kitale och inför denna skulle ett antal officiella profiler besöka staden. Polisen kontaktade samtliga organisationer som jobbar med gatubarnen och varnade om utrensningen. Gatubarnen togs in av organisationerna efter hot om att barnen skulle fängslas om de inte försvann ur gatubilden. Insamlingar anordnades för att kunna förse alla barn med mat och husrum och resultatet var att endast två barn kastades i fängelset. Dessa tu blev befriade samma dag.
Allt sedan dess håller barnorganisationer och staden ständig kommunikation för att undvika våld mot barnen.
Sofia
