I april fick jag äran att hålla ett tacktal på Sony World Photography Awards i London, efter att mina bilder vunnit tävlingen Student Focus. I mitt tacktal önskade jag att gatubarnen skulle tackas mest eftersom priset jag vann, är deras. Det känns absurt att vinna ett pris för bilder då andra lider, men i efterhand kan jag konstatera att jag har fått återvända till gatubarnen på grund av publiciteten jag fick. Om mitt projekt skall påverka någon, vill jag att det skall vara barnen.
Då jag vaknade i London nästa morgon ringde jag ett samtal och satte därmed igång insamlingen till gatubarnen i staden Kitale.
(Foto taget av tomdymond.co.uk)
i Kenya samarbetar jag med organisationen Child Rescue Kenya (CRK). De förvaltar pengarna som ges till barnen, och det gör de bra. I tjugo år hade varit verksamma och de hjälper inte bara barnen på gatorna, utan rehabiliterar dem, låter dem integreras i samhället och jobbar på lång sikt för att minska på gatubarnen i Kenya. Pengarna från min insamling går oavkortat till skolavgifter, som är en del av deras verksamhet.
Jag har fått en del frågor om insamlingen och mitt arbete. Eftersom jag tycker det är viktigt att redovisa, berätta och förklara detta tenderar mina texter att bli ganska långa. Alltså delar jag upp frågorna i några blogginlägg istället.
Har du förresten en fråga du vill ställa, svarar jag gärna.
- Vad är positivt i organisationens arbete bland barnen?
Överblicksmässigt skulle jag säga att allt arbete som sker inom organisationen är positivt, då det står i kontrast med verkligheten de jobbar i. Jag kan ändå berätta mer specifikt om något jag finner väldigt värdefullt i arbetet med gatubarnen.
Det finns en viss dröm hos många, så även hos mig, att man kunde rädda varje barn man ser på gatorna i staden Kitale. I verkligheten räcker det inte med tillräckliga ekonomiska resurser för att ta barnet från gatan, eftersom vi inte jobbar med viljelösa människor. De flesta gatubarn jag fotograferar och skriver om vill de facto inte lämna gatan. Livet där kan vara en stor frihet för de barn som genomlevt en brutal barndom i hemmet. Vännerna på gatan bidrar till en stark sammanhållning och vissa barn kan ha mer tillgång till mat, än de någonsin skulle ha i sitt barndomshem. Att de använder droger är givetvis en faktor som gör det svårt att få dem bort från gatan, men inte den enda orsaken.
Organisationen Child Rescue Kenya har ett program de kallar Street Smart och kort sammanfattat innebär detta en dag-skola för barn som vägrar lämna gatan. Då man jobbar med missbrukare, och speciellt barn, är det viktigt att ha en välvillig inställning till dem. För teamet som jobbar på Street Smart är det viktigt att de alltid är välmenande, för att barnen skall vilja komma till dag-skolan.
På morgonen tar de en runda genom staden för att samla på sig de gatubarn som vill komma till skolan. Efter ungefär en halv timme har ett tiotal barn samlats i en liten träbyggnad, där dag-skolan har sina utrymmen. Efter att alla nyfikna barn samlats börjar några koka upp varm kakao, vissa får pengar att springa till butiken, för att köpa frukost åt hela skaran, och en efter en får de tvätta sig och sina kläder. Efter att alla ätit frukost börjar lektionerna. Varje dag får barnen själv säga hur kapabla de tror att de är inför dagens koncentration, så att lärarna har koll på vilka som inte mår så bra. Orsaker till att de kan må dåligt kan vara att de använt för mycket droger, att de inte kunnat sova om natten eller att de inte ätit på länge. Efter några lektioner avslutas skoldagen med fotboll, eller andra aktiviteter, ute på gårdsplanen.
På eftermiddagen går teamet sin andra runda genom staden, och den här gången plockar de upp barn som vill bli förda till Birunda, barnhemmet organisationen äger. Birunda Rescue Center är en trygg plats för barnet, där sjukvård och övernattning ges vid behov. Barnet får också välja om hen vill stanna på barnhemmet, eller återvända till gatan. För de barn som bor i barnhemmet erbjuds skolavgifter, där barnen också integreras i skolan, samhället och om möjligt den egna familjen.
Om flickor, och speciellt nya flickor, hittas på gatorna blir dessa förda till barnhemmet hastigt eftersom de är särskilt utsatta på gatorna. Nya flickor löper stor risk att bli våldtagna.
Jag har varit med på dag-skolan många gånger och jag slutar aldrig förvånas över hur väl de känner till dessa barn. Flera morgnar då vi gått en runda tillsammans har de direkt kunnat peka ut om ett av gatubarnen är nytt. Det fästs extra stor vikt vid dessa barn, eftersom ders tid på gatan gör det svårt att hjälpa dem. Jag talade med Theresa Heasman, en engelsk kvinna som jobbar på organisationen, då hon berättade att efter en månad på gatan, är det i princip omöjligt att få barnen att lämna gatulivet bakom sig.
Organisationen jobbar alltså inte bara för att rädda nya barn på gatan, de tar också hand om och utbildar redan erfarna gatubarn.
Sofia
