Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Frågor utan svar

20 aug , 2016, 19.11 Markus

 

Det är Pride i Hangö idag. Är själv på annan ort men har sätt fina bilder därifrån. Bilderna fick mej att fundera på en sak som lite tangerar ämnet: paradoxen om samkönade äktenskap.

Paradoxen är att två människor som älskar varandra och bor ihop skall vara gifta –  utom när det är ett samkönat par. De ska inte gifta sig. Äktenskapet är ett sakrament, men ändå inte. Att leva som oäkta makar är synd men att samtidigt så vanhelgar man sakramentet om man gifter sig? Inte lätt att få rätsida på detta.

Jo, detta är samma gamla runor jag mal om, men problemet är inte ännu löst, så tycker att detta är värt en fortsatt diskussion. Om nu äktenskapet skall vara mellan man och kvinna så måste det rimligtvis vara pga förökning?

Kanske vi kunde ha två nivåer av äktenskap: förökningsäktenskap och icke-förökningsäktenskap (oavsätt om det är fler-eller samkönt). Eller inte viga sådana som inte kommer att föröka sig? Eller så bara inse att människor är olika och därmed också deras äktenskap är olika, och tacksamt ta emot de som vill gifta sig.

Om nu två människor vill gifta sig, oavsätt kön eller vilja/förmåga till förökning så skall man väl få göra det? Eller kanske det borde vara strängare regler för äktenskapet. Men den nuvarande formen, där endast man och kvinna får gifta sig utan någon konkret orsak varför endast den formen är tillåten, känns lite konstgjord i dagens samhälle.

Kanske det är dags att gå vidare och låta alla som vill gifta sig göra det? En del får barn, andra inte. Det kan vara frivilligt eller ofrivilligt, men om man nu vill gifta sig så borde man få göra det.

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *