Höstvindarna drar in över staden och jag är inte redo. Jag är varken redo för hösten eller den nya början – i alla fall inte riktigt ännu. Jag skriver under hyreskontrakt, beställer el tid den nya lägenheten och ser på de nya gatorna via google street view. Jag rensar garderoben och försöker undvika att packa något onödigt. Jag läser höstterminens kursschema och ser att hela min höst är planerad timme för timme. Lyckligtvis ser planen både intressant och spännande ut så det kliar i mina fingrar. Schemat försöker logga ut mig ur sommarläge.
Om mindre än en månad väntar en ny stad och en ny vardag. Den här gången åker jag inte lika långt som för två år sedan då jag flyttade till Nederländerna, men det är ändå liten bit norrut på kartan. Jag flyttar igen till ett ställe utan ett självklart skyddsnät och måste igen söka nya trygga människor att dela min vardag med och anförtro mig till. Även om jag litar på att dessa människor ganska naturligt kommer att vaskas fram, så är det ändå lite skrämmande – och en förändring som kräver mycket av mig som person.
Jag antar att frekventa förändringar och kortvariga lösningar hör till 20-något-åren. Och visst är det skönt på många sätt. Genom att fara fram och tillbaka som ett yrväder och aldrig vara tvungen att fatta permanenta beslut, är livet ganska bekymmerslöst. Men jag måste erkänna att det är lite, lite jobbigt att bära flyttlass två gånger om året.
Nästa flyttlass kanske kommer att kännas obekvämt i stunden. Men erfarenheten och den personliga utvecklingen flytten bär med sig, kommer troligen väga upp det. Nu ska jag försöka skjuta upp flyttplaneringen och höstläget ur min hjärna minst ett par veckor till.
