Vardagstro och söndagstvivel

aktuellt,Andetag,Konfirmandläger,Läger,Lekholmen,Skriba

Om hur konfirmandläger kan förändra liv och om hur allt oundvikligen har sin tid

25 jul , 2016, 23.46 Rofa Blauberg

 

Som alla som läser den här bloggen vid det här laget vet, var jag med på konfirmandläger förra veckan. Jag var naturligtvis inte ensam om det, inte heller de ungdomar som var konfirmander på just det lägret. Sommaren är lika med skriba och runt om i landet är mängder av ungdomar på läger just nu. Därför tänkte jag passa på och skriva några rader om vad min egen skriba betydde för mig.

Den kortaste versionen kunde lyda ungefär så här: ALLT.

Den kortaste versionen är tyvärr ganska vag och intetsägande, så jag tar mig friheten att brodera lite. Naturligtvis var skriban helt avgörande med tanke på hur jag fått utvecklas i min tro, men den har haft en nyckelroll också på ett mer världsligt plan. Skulle inte konfirmandlägret ha varit just så bra som det var, skulle jag knappast ha valt att återvända som hjälpledare och misstänker jag, aldrig blivit den jag är idag.

Att få ansvaret som hjälpledare öppnade mina ögon för hur mycket jag tycker om att jobba med unga, men det gav mig också verktyg för livet. Det mesta jag kan om ledarskap, att kommunicera med ungdomar, att jobba i lag, att tänka snabbt och anpassa mig till nya situationer har jag lärt mig under mina år som hjälpledare på Lekholmen. Och det är inte lite. Det är sådant jag har nytta av varje dag.

Så alla ni som nyss har varit, nu är eller strax ska vara på läger: ta vara på den chans ni fått att lära känna er själva bättre. Rätt som det är kan lägret leda till insikter som i framtiden öppnar oväntade dörrar. Och alla vårdnadshavare: tala med era barn, lyssna på vad de har lärt sig och hjälp dem värna om det som är viktigt för dem.

Det får vara min avslutande uppmaning. Det här blir tillsvidare mitt sista inlägg på Andetag och även om det är fullt möjligt att vi en dag möts igen, vill jag passa på att tacka för de gångna tre åren. Det har varit en sann glädje att få skriva för alla er som läser vår blogg.

Om någon av er känner att den absolut också i fortsättningen vill läsa sådant jag skriver, går detta att göra på min egen blogg (helt omöjligt att säga detta utan att låta dryg tydligen).

Tack för mig!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *