Häromkvällen gjorde vi en utflykt till Purmo, för att se på tjärbränningen. I en stor tjärdal ryker mossan och tvingar fram tjära ur tallspånen. Det doftade ljuvligt. Vi klappade kalvar, åt hembakta bullar och sjöng sommarsånger.
Det som berörde mig mest var ändå ett föredrag som Kari Nars höll om pengar och lycka. Att höra en ekonom analysera förhållandet, och jämföra med teologiska perspektiv, ledde mig runt i nya, spännande tankebanor. Jag var förvånad över till hur stor del han bekräftade flera av Bibelns budskap om rikedom och lycka: att plötsligt vunnen rikedom i längden inte gör en människa lycklig, att rikedom oftare leder till oro än frid, att generositet har större inverkan på känslan av lycka än att äga. Han gick ändå inte så långt som att säga att kärleken till pengar är roten till allt ont – men det hade jag inte heller väntat av en doktor i ekonomi. Jag menar, ”bit inte den hand som föder dig”.
Det var också slående hur mycket av det han sa, som jag tror de flesta skulle skriva under, bara utifrån erfarenhet. Lotto är Finlands mest spelade spel, trots att jag tror de flesta vet med sig att en lottovinst inte skulle göra världen ny i ett trollslag. Jag vet att livet inte skulle bli märkbart annorlunda om jag köpte en ny bil. I den mån det skulle bli smidigare och behagligare, skulle oron över billånet äta upp den glädjen. Ändå dyker den tanken upp ibland.
Kanske är det en inneboende del av att vara människa, att söka efter genvägar till lycka och till ett gott liv. Att försöka köpa respekt i stället för att förtjäna den. Att visa omtanke och kärlek med hjälp av pengar i stället för att göra sig sårbar.
