Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Världen i fickan

27 maj , 2016, 10.27 Mia Anderssén-Löf

 

Den har simmat i handdesinficeringsmedel, ramlat i golvet, sovit utomhus. Och nu är den död. Min gamla, kära mobil. Kanske är det på grund av min teknikkris som jag lade märke till en delning: ”Mobiltelefonerna får oss att komma närmare de människor som är långt borta, men tar oss bort från de människor som sitter bredvid oss.”

Det är lätt att gilla ordlekar i flödet, när man förstrött bläddrar och klickar. Men vänta. ”Mobiltelefonerna får oss…?”

Nej, telefonen får mig inte att göra någonting. Jag gör någonting. Jag prioriterar, jag väljer. Skjuter jag det ansvaret ifrån mig – the phone made me do it! – ger jag också ifrån mig makten och inflytandet över mitt eget liv. Jag blir handfallen inför impulskontroll, kontrollbehov, bekräftelsebehov, behov av verklighetsflykt – vad det nu är som gör att jag måste vittja de sociala näten, i stället för att mentalt vara där min kropp är.

Jag är ju bara så fri jag tror att jag är.

Det verkar finnas en oro över att människan blir alltmer mentalt frånvarande i situationer då hon borde vara närvarande. När barnet vill visa sitt konstverk eller sitt bästa trampolinhopp. När partnern vill göra handelslistan tillsammans eller dela en stunds tystnad. Mitt i fredagsmyset eller släktkalaset. När är det okej att lämna kroppen på soffan och göra en mental utflykt i cyberspace?

Att världen finns i fickan eller handväskan, inom räckhåll, behöver kanske inte bli en stress för ens nära relationer. Det beror väl på huruvida man hittar ett sätt att se till olika behov, eller om någon gång efter annan drar det kortare strået. Och för att kunna se till olika behov behöver man ju klara av att berätta om sina behov, och det är ju inte det lättaste. Det förutsätter både självmedvetenhet och tillit: ”Jag skulle vilja prata med dig.” ”Nu skulle jag vilja sitta här med dig utan att behöva dela dig med någon annan.” ”Nu behöver jag några minuter för mig själv.”

Och allt vilar förstås på att det finns vilja att hjälpas åt, så att alla ska få vad de behöver för att må bra.

Detta som en note-to-self nu när jag också ska bli uppkopplad. Skriv gärna en rad – jag skulle gärna höra hur du tänker och gör för att hålla balans mellan de olika sociala liven!

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *