Skrev förra veckan om hur man kunde följa upp barnens mående som en del av kyrkans verksamhet. I korthet tänkte jag att efter dopet kunde den döpande prästen med ett års mellanrum kolla hur barnet mår. Visst innebär det mycket jobb, men rätt organiserat och resurserat kunde det gå att ordna. Några dagar senare kunde vi läsa i tidningen om barnskyddets katastrofala situation i Vanda. Tror tyvärr inte att läget är så mycket bättre i andra kommuner.
Kyrkan tampas med dalande medlemsantal och svikande intresse för dess verksamhet. Någon har kanske redan räknat ut ett plus ett. Det finns en stor social beställning på någon som kan komma in och hjälpa till där det mest behövs. Barnskyddet och hälsovården kräver naturligtvis specialkunskap, men många sådana fall kunde förhindras om någon hann ingripa tidigare. Ingripa är kanske inte rätt ord. ”Uppmärksamma” vore kanske bättre. Någon som följer med och hjälper till när det behövs, innan det är för sent. Sådan diakoniverksamhet görs redan men i för liten skala och är främst reaktiv, inte proaktiv.
För att spetsa till detta en smula: vad är viktigare, hålla en högmässa för 12 personer eller hjälpa några familjer i nöd? Det är klart att högmässan är ett andrum för många och kan därmed anses som förebyggande, men med smartare resursfördelning kunde man sköta det mycket effektivare. Och jo, man måste kunna tala om effektivitet även inom kyrkan, såvida det finns folk som får regelbundet betalt för vad det gör och denna betalning är uppburen via ett skatteliknande system.
”Vi hjälper vår nästa – på riktigt” kunde vara slogan för denna förändring. En förändring är sällan lätt och den inbyggda inertian inom de anställda är säkert stor. O andra sidan känner jag många kyrkligt anställda som gärna skulle göra mera för att hjälpa sin nästa, men har en arbetsuppgift eller arbetsbörda som inte möjliggör detta. Främst en organisationsfråga, alltså.
I hockeyfinaltider kunde man säga att nu är det momentum. En unik chans att styra skutan mot den riktning som dagens samhälle behöver. Vända trenden och modigt våga stå för något som folkets djupa led kan ställa sig bakom. Tror att det finns en stor social beställning för sådan verksamhet just nu. Kanske det även leder på sikt till att antalet kyrkbänksnötare stiger från 12 till 24?
