Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Rågbröd, siesta och andra kulturskillnader

15 apr , 2016, 16.04 Mia Anderssén-Löf

 

Jag sitter i ett kvavt hotellrum och lyssnar till sonens andetag. Siesta. På gatan nedanför har kommersen också tagit av i middagshettan.

Det är lätt att älska främmande kulturer i en vecka. På en vecka hinner den första förälskelsen inte ta av, och en hinner inte lära känna någon så väl att en kan ställa de där rakaste frågorna. (Jag skulle nog inte ha blivit någon bra journalist).

Vad jag kan längta efter rågbröd och yllesocksväder!

Men en sak kommer jag att sakna – och det gör jag alltid när jag återvänder till Norden efter att ha varit i Mellanöstern eller i Medelhavsområdet. Det är hänsynen och dynamiken. Att trafikregler inte är lika värdefulla som kommunikation. Att gatorna inte är tillräckligt breda att mötas på, varför man måste vara uppmärksam på andra. Att förhandlingar är en del av vardagen. Att vardagen innebär möten – att blickar byts, tonfall och gester tolkas.

I går gjorde vi en utflykt på landsbygden med en liten buss. På vägen tillbaka sa vår värd att om vi ville, kunde vi gärna ge lite dricks, så chauffören ”vet att vi inte har glömt honom och uppskattar att han fört oss tillbaka hem, tryggt och smidigt”. Jag hade inte fattat tidigare, att det är det dricks handlar om. Ett sätt att se och bekräfta, ett sätt att säga: ”Jag uppskattar det du har gjort för mig.”

Hur dricks skulle te sig i Finland har jag ingen aning om. Jag menar, ska det tas upp i deklarationen, eller är det en skattefri gåva? Men om nu inte dricks, finns det säkert något sätt för oss finländare att visa att vi inte har glömt varandra. Något sätt att säga tack, något sätt att säga att jag märker och uppskattar andras ansträngningar för min skull. Av någon anledning har den finländska ursäkten att blivit att det ju är hens jobb, hen får ju lön. Som om det, att man får betalt, tar ut det meningsfulla i att någon ser upp, tackar, hälsar eller ler.

Jag tror de flesta skulle hålla med om att dagen blir lite ljusare med den sortens varm, mellanmänsklig kommunikation. Vilket klimat vi än lever i.

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *