I veckan har folk både skrivit in sig och ut sig ur kyrkan. Orsaken verkar vara densamma. Ärkebiskopen sade något och många reagerade. En del bättre, andra sämre.
När man följer sociala medier, vilket inte alltid är det smartaste, kan man läsa om människor som skrivit in sig och ut sig ett par gånger eller tom. flera gånger. Denna gång var det många från den rödgröna bubblan som skrev in sig (igen), då ärkebiskopen talade om att kyrkan skall hjälpa dem som är i nöd, även om de är utvisade asylsökanden.
Först tänkte att det är ganska fånigt att människor skriver in och ut sig flera gånger, men efter flera minuters moget övervägande kom jag fram till att kanske så inte är fallet. Kyrkan lider, i mitt tycke, av att den fjärmat sig från en bred massa av medlemmar, som jag tidigare kallat högtidsmedlemmar. Nu har jag ingen statistik, men tror att många av dem som skriver in och ut sig är just av dessa högtidsmedlemmar.
Deras in-och utskrivningar kan därmed anses som ett sätt att rösta och göra sig själv hörd. Visst vore det säkert bättre att de engagerade sig i den aktiva verksamheten genom att skriva sitt namn på någon lista för att sedan eventuellt bli invald i ett församlingsråd (förutsatt att det inte är sämjoval i den församlingen), men många vill inte och kan inte, och det är inget man kan klandra dem för. Dessutom kan inte heller församligsråd göra väldigt dramatiska och stora beslut, såvida det inte gäller budgeter eller anställning av en eftisledare.
Kanske man istället borde uppskatta dessa in-och utskrivare för att de bemödar sig att engagera sig till den grad de gör. Att skriva in och ut sig är ett ideellt beslut, som kräver en aktiv handling. Det är ett engagemang som är större än de flesta högtidsmedlemmar bemödar sig att göra. En aktivt tänkande och handlande skara människor (med ett socialt samvete) är något vi kanske borde ta vara på?
Vad kan ärkebiskopen ha sagt denhär gången? Inte hör man ju till kyrkan p.g.a. vad ärkebiskopen yttrar eller inte; det borde väl vara ens egen tematik som styr? De som så lättvindigt skriver ut sig skulle väl lika gärna ha lämnat kyrkogemenskapen p.g.a. vilken annan orsak som helst. Men positivt att det kommer nya också.
Som jag ser det finns det en stor majoritet av medlemmar som inte tänker särskilt djupt. De har att göra med kyrkan när det är högtid, i övrigt ser de vad som står i medierna. Det är oftast något kontroversiellt, annars slår det inte igenom i media. De reagerar sedan på det.
Är detta bra eller dåligt? Svårt att säga.
De som väljer att skriva ut sig så snart något kontroversiellt uppstår gör egentligen sig själva en björntjänst: de sågar ju samtidigt av sina egna möjligheter att påverka kyrkan desto mera (organisatoriskt, teologiskt, och så vidare).
Samtidigt tycker jag ofta att media alltför ofta överdramatiserar och presenterar en ensidig och förenklad bild av ett givet fenomen, vilket blir kyrkan till nackdel. Att folk har friheten att skriva ut sig och nyttjar den till viss del kan man knappast förhindra, men kyrkans egen röst kunde kanske höras oftare.