Andetag

På bordet ligger Richard Dawkins ”Illusionen om Gud”. Jag har köpt den för 30 cent på ett lopptorg. Jag ögnar innehållsförteckningen och gör nedslag i texten. Fundamentalistiska abortmotståndare. Patriarkala samhällen. Biologiska förklaringar till människans gudslängtan. De sista sidorna kunde Dawkins likväl sammanfatta med bibelordet: ”Ännu ser vi bara en gåtfull spegelbild”. (Men det gör han förstås inte.)

Dawkins visar på problem och ställer kritiska frågor. Det gillar jag. Redan Paulus skriver: ”Jag talar till förnuftiga människor. Bedöm själva vad jag säger.”

Det är första april. Ännu har ingen lurat mig idag. Och när jag tänker på ”Illusionen om Gud”, blir jag glad, för det känns som om ingen kan dra undan mattan för min tro med att säga: ”April, april! Det finns ingen Gud!”

Min tro är bortom människors övertygelse. Bortom vetenskapliga bevis. Bortom argument. Jag kommer nog alltid att vara nyfiken på hur människor tänker och tycker, på vad forskning kommit fram till. Men min tro vilar på något annat. Kanske är det därför jag trivs med att byta tankar kring tro och tvivel.

Tro inrymmer väl alltid tvivel i någon mån. Om något var ställt bortom all tvivel, skulle vi inte kalla det tro. Var och en är sin egen person med sin egen dynamik. För en går allt i svart efter klockan tio på kvällen, för en annan går allt i svart tills första kaffekoppen på morgonen. Hur vi ser på frågeställningar som människans godhet, livets mening, huruvida Gud finns – och om han finns, hur han möjligen ser på mig – det påverkas av hurudana vi är, hur vi mår och hur livet är just nu.

Sedan reformationstiden och upplysningstiden har den dominerande uppfattningen om tro varit att tro är detsamma som att förståndsmässigt hålla med om något. Men det är inte trons enda aspekt, inte ens den främsta. För mig är tro främst tillit och trofasthet; båda begrepp som förutsätter en relation. Är tro bara ett intellektuellt samtycke, då förhåller jag mig till ett det – men är tro tillit, förhåller jag mig till ett du.

Relationer har sina ups and downs – stunder då man tvivlar, stunder då man är grinig, stunder som känns magiska, stunder då allt smakar trä. När man delat livet länge, känner man varandra så väl att man vet när den andre försöker dra ett aprilskämt.