På skärtorsdagen tvättade påven några flyktingars fötter. Det är tydligen en tradition att han tvättar folks fötter, men att det är ovanligt att påven tvättar fötterna på andra än katoliker. I år var det folk från många religioner som fick sina fötter tvättade. Föga överraskande blev någon illa berörd av att han gjorde så. Tydligen skulle han bara ha fått tvätta fötter på sådana som tror rätt.
Börjar inte det där tjatet redan bli lite gammalt? Hur kan det vara ett problem att han tvättar fötterna på t.ex en hindu eller en kopt? Eller på en ateist, agnostiker eller yogaflygare? Människor är vi väl alla.
Bild: L”Osservatore Romano/Pool Photo via AP
Min kunskap om dogmatik och teologi baserar sig främst på den ypperliga dokumentären Dogma (där Alanis Morrisette spelar gud), så kan inte påstå att jag är fullt lärd ännu, men om jag förstått rätt så är påven i princip ofelbar. Han kan, per definition, inte göra fel, för om han som Guds representant på jorden gör det, så kan Gud vara felbar och det är han inte.
I ärlighetens namn förstår jag inte varför någon behöver vara ofelbar. Man kan omöjligen veta allt i förväg, även om man är allsmäktig. Som jag förstår det måste man göra skillnad mellan att skapa något och till 100% kontrollera något. Det är inte samma sak.
Bäst att sluta där med spekulationer om ofelbarhet, annars blir detta en långlördag. Vi utgår från att påven är ofelbar och därmed basta. Om han då tycker att alla skall få vara med när det tvättas fötter, skall alla få vara med. För dem som har ett problem med detta kan jag rekommendera följande trösteord: ”Outgrundliga äro Herrens vägar”.
Nu kanske någon tycker att det är fegt att dra fram outgrundlighetskortet, men det finns faktiskt djup visdom i uttrycket: bara för att du inte förstår eller vet något, betyder det inte att det inte kan vara rätt. Därför borde man vara mycket försiktig med att kasta första stenen. Eller andra stenen. Eller sista stenen. Överlag borde man kasta färre stenar och tvätta flera fötter. Det är så jag tolkar att påven ser på världen och då vi redan etablerat att han är ofelbar, så är det nog det vi skall göra. Bra så.
P.S Kan vara värt att notera att detta inte var första gången han tvättade fötter på andra än katolska män. För några års sedan blev det ett ramaskri när han tvättade fötterna på bl.a en kvinna. Detta var alltså 2013, inte 1513. D.S
Allt som påven säger och ännu mindre gör är ofelbart, det blir det när han uttalar sig i egenskap av Kristi vikarie på jorden så att säga ex cathedra, vilket sker inte riktigt varje dag utan i viktiga avgöranden situationer.
Tuomas har så rätt i att påven inte är ofelbar till vardags. För det skulle inte bara outgrundligt utan helt meningslöst. Och det säger jag som katolik.
Påven är ofelbar bara och endast när han uttalar sig ex cathedra. Det har inte den nuvarande påven gjort en enda gång, faktiskt. Och inte gjorde Benedictus XVI det heller. Eller Johannes Paulus II. Och så vidare. Senast det hände var faktiskt år 1950, då Pius XII uttalade sig om Jungfru Marias upptagning i himlen.
Poängen med den påvliga ofelbarheten är att den fungerar som garanti för att kyrkan inte i en stor fråga ska stå som åsnan mellan hötapparna och inte veta vartåt hon ska gå. Men i vanliga fall behövs det alltså inte, utan kyrkans läroämbete fungerar bra med påven, kardinalerna och det övriga biskopskollegiet (som tillsammans vid behov också är ofelbara).
Men din text handlade om fottvagningen. Som alltså för vidare traditionen av att Jesus tvättade sina lärjungars fötter på skärtorsdagen, innan han instiftade nattvarden (Joh 13:1–17). Det är alltså inte bara påven som ”tvättar fötter”, utan alla katolska biskopar världen över – inklusive biskopen av Helsingfors, Teemu Sippo SCJ, som varje skärtorsdag i kvällsmässan som börjar kl. 18 i S:t Henrikskatedralen tvättar fötterna på 12 personer. Förr var det alltid män (så där som apostlarna var män), men efter att påven tog sig friheten att också tvätta fötterna på kvinnor har reglerna ändrats (påven ändrade dem själv i efterhand så sent som i år, se http://press.vatican.va/content/salastampa/it/bollettino/pubblico/2016/01/21/0041/00086.html) så i år fanns det kvinnor bland dem vars fötter tvättades även i Helsingfors. Men traditionen med fottvagning lever inte kvar bara i katolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna har också bevarat den. Och nu har alltså den nuvarande påven avsiktligt valt att utnyttja den riten till att visa att vi alla är Guds barn, oberoende av om vi är katoliker, kristna av andra schatteringar, muslimer, flyktingar, fångar eller något annat.