När jag tittar tillbaka på tiden jag bloggat för Andetag hittar jag ett klart tema för en stor del av mina inlägg, hur ofantligt ond världen är och har varit det senaste året. Jag har behandlat hat, ondska och en värld i brand i många tidigare texter. Det känns sorgligt att det i dag skulle vara lika relevant att klistra in en av de texterna i dagens inlägg. För vår värld har än en gång fått se ondskan i vitögat. Än en gång står vi hjälplösa och förtvivlade.
Jag fick höra om bombningarna i Bryssel genom en nyhetsapp precis efter att det hänt. Det första jag slogs av var ifall jag visste någon bekant som möjligtvis rörde sig i trakterna. När jag försäkrat mig om att alla potentiella resenärer jag känner är i säkerhet pustade jag ut och konstaterade ”jaha, det här är väl en del av vår vardag nu”. Terror förvånar mig inte längre, och det skrämmer mig.
Hat är inte en självklarhet utan vi ska fortsätta kämpa för det goda. Värt att tänka på nu under påsken.
