Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

I morgon väljer jag tystnaden

18 mar , 2016, 11.25 Mia Anderssén-Löf

 

Tänk att jag har levt på en tid när tystnad uppstod alltid då och då under dagen. I bussen. På vägen till skolan. På den tiden fanns inte mobiltelefoner och mp3-or. Jag var i yngre tonåren när jag fick min första bärbara kassettbandspelare med hörlurar. Det känns som en evighet sedan nu.

Idag uppstår ingen tystnad i mitt liv om jag inte medvetet skapar den, söker upp den. Bilstereon startar automatiskt. Sätter jag mig på verandan för att njuta av vädret en stund är jag ändå inom hörhåll för telefonen. Och visst kan jag sätta den på ljudlös och stänga av bilstereon, men det är just det jag menar. Tystnad uppstår inte av sig själv.

Det innebär att jag måste inse värdet av tystnad för att vilja välja den.

I teorin gör jag det. Det är ju i tystnaden det händer. Det är i tystnaden efter en avslutad mening som orden får sin vikt. Det är tystnaden mellan trumslagen och tonerna som ger musiken sin rytm och tyngd. Tystnaden som kan uppstå i ett samtal – obekväm eller välkommen – säger en hel del.

Men jag måste medge, jag väljer sällan tystnad. Jag tror mig inte ha tid. Men kanske skulle det visa sig vara en investering, om jag tog mig tid. ”Om yxan är slö och eggen inte slipas får man bruka desto större kraft”, som Predikaren säger. – I och för sig kanske ett resultattänkande inte går att tillämpa på de områden där jag vill se tillväxt – kärlek, tro och hopp. Kanske jag och samtiden helt enkelt måste agree to disagree när det gäller vad tid är, vad välanvänd tid är.

I morgon ska jag vara med på en retreat. Det börjar kännas lite pirrigt. Nio timmar av tystnad. Hur ska jag klara det? Vad kommer jag att höra, när jag inte hör vardagsbruset? Kommer jag att krypa efter väggarna? När jag får tid att lyssna in mig själv och känna in mig själv, kommer jag att bli överraskad? Kommer Gud att överraska mig?

På söndag är det Palmsöndag och sen börjar stilla veckan. Påsken är en omtumlande tid. Känsloskalan töjs till sitt yttersta. Långfredagens mörker, Påskdagens ljus. Från förtvivlan till glädje, från död till liv. Orden kommer till korta när jag försöker formulera mina tankar och känslor inför det Jesus gjorde för mänskligheten, för mig. Jag ser fram emot att få en hel dag med Gud i morgon. Jag ser fram emot att få möta den kärlek som gav allt.

Läs också

2 kommentarer

  1. saif majid skriver:

    Silence beautiful but not always .. because I always look for people to talk to them Abadl beautiful words of my colleague and good luck

  2. Mia Anderssén-Löf skriver:

    Thank you, Saif! God speed!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *