Vardagstro och söndagstvivel
Vet ni vad, just nu är jag tömd på saker att säga. Jag har ingenting att komma med. Det beror inte på att jag är trött eller ledsen, uppgiven eller utmattad. Allt är bra, men jag har inget att komma med. Förmodligen har jag använt slut alla ord på jobbet.
Så här i studentexamenstider tycker jag å andra sidan att det här är något jag kan unna mig, att en kväll avstå från orden, trots att de är oerhört viktiga för mig.
Vem vet, kanske det här till och med kan ses som ett slags minifasta. Vad tror du ni om det?
Kommentarerna som RSS
