Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Rör mig inte

12 jan , 2016, 21.55 Lina Frisk

 

vit7Andetag -Exposure

 

Markus skrev redan i ett tidigare inlägg om den aktuella hashtagen ”#lääppijä” där kvinnor berättar om hur de blivit ofredade. Jag var först osäker ifall jag skulle skriva det här inlägget, för det är känsligt. Men ifall vi någon gång vill se en förändring och komma någon vart är det första steget att lyfta katten på bordet. Vi måste tala om det, och erkänna dess existens.

Det är lätt hänt att vi glömmer att tala om det eftersom det känns så vardagligt. Ja, sexuella trakasserier är vardag för många kvinnor. Men fortfarande tycks inte alla förstå det, speciellt ifall man själv aldrig upplevt det.

Så, hur ska man förklara känslan när en bil full av män saktar in bredvid en på en mörk gata mitt på natten, för någon som aldrig upplevt det obehaget? Eller varför man väljer att inte gå genom parken. Eller hur det känns när någon ropar oönskade komplimanger efter en. Eller när man som 14-åring kände sig tvungen att sitta i den obehagliga farbrorns knä på ett kalas på grund av artighet. Eller när man ångrar att man tagit på den korta kjolen, trots att man tycker den är fin, bara för att blickarna tränger igenom huden och når ens svagaste punkt.

Jag har tänkt på den där känslan mycket på den senaste tiden. Den är så svår att förklara. Jag önskar att varje man, om än bara för en stund, skulle få uppleva den bara för att få en lite, lite bättre förståelse för vad vardagen som kvinna innebär.

Många frågar mig ofta varför jag inte är nöjd med jämställdheten i Finland. Kvinnor har ju det rätt så bra här, säger de. Jo, visst har vi det relativt bra. Lönen är ju nästan den samma, fler pappor börjar ta ut föräldraledighet och kvinnor får ju faktiskt utbilda sig. Men det tar inte bort alla de gånger jag blivit ofredad i vardagen av män i min omgivning.

Trakasserier handlar om makt och förnedring. Så länge män fortsätter använda sig av detta maktmissbruk kan vi inte vara jämställda.

Jaa-a tänka sig – finländska män! De som är så hederliga och respektfulla. Hah! Vilket skämt.

För den som levt i en oskyddad fantasivärld måste jag tyvärr meddela att dessa män finns överallt. Till och och med i Finland.

Som ett exempel kan jag nämna min tid i bilskolan när jag var sjutton år. Där haglades jag av trakasserier under varje teoritimme. Det var förnedrande och obekvämt och jag hatade att gå dit. Men när jag sa emot fick jag höra att jag tog det på fel sätt. Att jag inte förstod att det var humor. Ursäkta, humor?

Det är ju bara roligt. Det är ju bara ett skämt. Ta det inte på allvar. Ta det som en komplimang.

De meningarna ekar i min hjärna varje gång någon säger eller gör något som får mig att känna mig obekväm. Redan som barn och tonåring ska vi lära oss att acceptera och tåla trakasserierna. Jag är tacksam att jag i alla fall nu för tiden är tillräckligt modig och säker på mig själv så jag vågar säga ifrån.

Läs också

15 kommentarer

  1. Torsten Sandell skriver:

    Tack Lina för ett bra inlägg.
    Vi män måste ta dig på allvar och varje gång våga säga ifrån då någon av oss släpper ur sig något förnedrande. Inte heller ska någon av oss acceptera eller tåla att trakasserier får passera.

  2. Liisa skriver:

    Bra skrivet! Och jättebra att du skriver om det här, för som du säger: det är högst vardagliga saker för kvinnor i Finland. Stor igenkänning!

  3. Solveig Sjöskog skriver:

    Män ska kunna dra gränser mellan sexuella trakasserier och uppvaktning. En kvinna känner på sig den skillnaden genast. Hon vill vara attraktiv, klä sig snyggt och sexigt. Det ger självkänslan ett lyft att känna sig tilldragande. Den eviga visan om släktets förtbestönd. Jag har erfarenhet av att inte kunna gå ifred på gatan utan att bli uppmärksammad. Det gjorde mig arg och samtidigt gav det en liten kick åt sjölvförtroendet. Jag lärde mig att undvika vissa platser, ge svar på tal och smita undan, tänkte att det ör en del av det eviga orrspelet. Nu ör jag 68 år och så glad att vara ur det dör, få vara osynlig slippa visslingar och tutande. Vara en genomskinlig gammal tant. Karlar ör och kommer att förbli troll. Det är testosteron sim styr över förståndet på många. Den legala gräns när det blir fråga om sexualbrott faller ofta på kvinnan att avgöra

  4. Magnus Rögård skriver:

    TACK! – Jag har väntat på det här inlägget länge! – Är trött på alla självutnämnda feministiska kvinnosakskämpar som mår illa av t.ex. misstävlingar och som tycker att Lucia är fel upplagt då det finns människor (troligtvis avses herremän) som väljer till Lucia den sexigaste kandidaten. Så får man inte välja Lucia enligt feminister som aldrig har uppdaterat sina kunskaper om män och kvinnor på fältet utan läser allehanda politiska feministinlägg med anknytning till kvinnors förnedring och som på basen av dem gör verklighetsfrämmande uttalanden i alla kvinnors namn. TACK LINA FRISK – JAG UPPSKATTAR OCH GILLAR DEJ OCH DEN HÄR TEXTEN!

    • Anna Maria skriver:

      Hej Magnus!

      Oj, vilken tråkig syn du har på feminismen. Det känns som att det är du som talar för alla feminister snarare än det är feministerna som talar för alla kvinnor som du påstår. Angående de ämnen du tar upp, misstävlingar och lucia, känns det som att du kanske inte riktigt har förstått varför det diskuteras i feministiska kretsar, men det går hand i hand med denna diskussion kring att någon tar sig rätt över kvinnans kropp.

      Det handlar om att flickor och kvinnor ofta blir tittade på som objekt, objekt som skall vara fina och vackra att titta på för någon annan. I misstävlingar, då skall de vara fina och vackra att titta på. och om personer röstar på den sexigaste kandidaten till Lucia, ja – har det inte då blivit lite så att vi har glömt bort varför vi har Lucia? Precis som i denna diskussion, handlar det om att inte glömma bort att varje kvinna är en person. En person med känslor och något annat än bara ett utseende som skall vara fint att titta på.

      Skulle det vara så att den sexigaste flickan som blir röstad till Lucia också är den flicka som passar bäst som lucia på grund av hennes personlighet, det är klart att det är okej. Skulle det vara så att misstävlingarna handlade om mer än bara utseende, klart det är okej. Men så länge vi väljs på grund av våra utseenden, då har vi fortfarande något att förändra. För personen skall vara viktigare.

  5. T skriver:

    Fick uppleva samma sak då jag gick bilskolan! Flera olika lärares kommentarer om min kropp, en lärares uppvaktning med blommor och förnedrande och sexistiska skämt framför hela vår grupp. Jag var rädd för att inte bli godkänd i andra skedet av bilskolan så jag sa inget då men mejlade bilskolans ägare om detta och fick ett ursäkta som svar, och lärarna skulle ges en varning. Nu ångrar jag att jag inte sa nåt själv och direkt varje gång det hände!

    • Lina Frisk skriver:

      Det är så fruktansvärt orättvist och förnedrande att sättas i en sådan position. Förstår att man i efterhand önskar att man vågat säga till. Men i situationen är det inte alltid så lätt.

  6. Karin skriver:

    Tack för ett bra inlägg! Vad vi skämtar om säger också något om vår syn på t.ex. kvinnor och bilar. ”Ta det som en komplimang” är så jäkla förnedrande att höra, man har inte ens rätt att ta illa upp då någon sårar en.

  7. Kurt Långfors skriver:

    Har Du lön från hussis för dina skräpbloggar ? Jag undrar vart hussis tagit vägen läst den i ungefär 60 år men de senaste åren har utvecklats till en riktig blaska .

    • 1970 skriver:

      Om jag förstått dig rätt anser du alltså att Hbl blivit en ”blaska” för att tidningen tar upp dethär ämnet ? Kan tillägga att jag själv är en kvinna på 45 år som -tack och lov- sluppit dessa sexistiska ”skämt” .Tror mig ändå-åtminstone LITE-förstå de medsystrar som råkar-och råkat ut för dem

  8. Vilhelm Franck skriver:

    En bra skrivelse och säkeryt sann, men det som bevisligen hänt i Köln och Stockholm och eventuellt i Helsingfors är något helt nytt och tidigare okänt i Europa. En stor grupp män samlas för att antasta kvinnor . Enligt uppgifter är det för att kvinnor inte enligt dem har rätt att finnas i det offentliga rummet. Vi får se hur denna sak utvecklas eller försvinner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *