Året 2015 var ett turbulent år på många plan, inte enbart på ett personligt plan, utan också Finland och hela världen var ur balans. Det kändes som om jorden blivit lämnad till sitt öde och resulterade i att alla gick planlöst här omkring och förstörde. Ondska och rädsla var närvarande, och tog sig i uttryck i de mest inhumana sätt. Rädslan tog makten över så många också här, i vårt hemland, och fick mig att tidvis skämmas över mitt hemland.
Jag ifrågasatte mänskligheten mer än någonsin. Är mänskligheten faktiskt så förödande som den så tydligt visat i år? Vad är då meningen med allt om alla bara går omkring och förstör? Och varför känns det som om allting händer just nu? Varför 2015? Det blir intressant att se vad det här året kommer kallas i de framtida historieböckerna.
Om vi blickar tillbaka i historien behöver vi inte gå långt bak i tiden för att komma till tidpunkter då rädsla och hopplöshet legat som ett tjockt täcke över de flestas tillvaro. Men som bortskämd nittiotalist har jag levt ett relativt skyddat liv, och gör det i och för sig fortfarande. Men årets händelser har fått mig att tänka till och titta ut ur min priviligierade bubbla.
Det är också en av orsakerna till att jag lovat mig själv att inte göra ett enda ytligt nyårslöfte. Den här världen behöver inte fler platta magar, välsvarvade bakdelar eller guldtackor i bankfack. Samla inte skatter härpå jorden. Den här världen behöver godhet, medmänsklighet och empati.
Och kom ihåg: 2015 har varit och farit, och kommer som tur är aldrig igen.
