Processed with VSCOcam with g3 preset
Under veckoslutet var jag på Flow festival i tre dagar. Man må tycka att den är både överhypad, överprissatt och för hipster, men jag älskar den. Jag älskar festivalen för att det är konsten som ligger i fokus, inte ölen.
Jag lever länge på en bra livekonsert och känner hur min själ blir mättad av att vara omringad av kreativitet. Beträffande musik är jag väldigt fördomsfri och tycker om att utmana min egen smak. Jag går på spelningar med artister som inte är helt bekanta från förut och jag lyssnar på en salig blandning av Debussy, Kent, Beyoncé och Paperi T om dagarna. Den sistnämnda är min absoluta favorit för tillfället. Finsk, melankolisk rap är aldrig fel.
Samtidigt får all kreativitet mig att ifrågasätta mina egna livsval. Varför sitter jag och läser om kapitalism när jag kunde satsa på något mer kreativt? Jag känner sällan att jag fullständigt passar in i alla sammanhang, allra minst i den fakultet jag studerar i. Det kryper i kroppen av ett behov av att skapa när jag stirrar på graferna i tentlitteraturen, samtidigt som det känns coolt att förstå vad de innebär.
Men när jag nu skriver ner det, eller säger det högt, känner jag mig både pretentiös, löjlig och märkvärdig. Hur ska man tänka och hur ska man satsa? Arbeta med en luthersk arbetsmoral eller anamma bohemlivet? Jag vet inte.
