Just ikväll klarar jag inte av att tänka. Det är så mycket som är på gång och ändå händer ingenting. Mitt huvud surrar av alla tankar som snurrar runt inne i skallen på mig med ett sådant tempo att det är omöjligt att greppa ens en enda av dem. Det känns som lugnet före stormen på det sättet det gör när lugnet är elektriskt och rastlöst, som innan ett häftigt åskväder. Jag klarar inte av att samla mina tankar – och egentligen finns det inget behov för det. Jag är färdig. Förberedd. Det finns inget mer jag kan göra just nu.
Imorgon börjar det. Jobbet med stort J i den nya staden jag kommer pendla till i den lilla vinröda bilen jag köpte så fort jag visste att platsen var min. Jag har väntat hela sommaren, fantiserat, planerat, drömt. Nu står jag inför något nytt och spännande och klarar nätt och jämnt av att hålla mig i skinnet. Så ivrig är jag.
Snart får jag inleda läsåret, jobba med det jag är utbildad för. Göra det på heltid. Som jag har väntat!
Tro mig när jag säger att jag vet att jag är lyckligt lottad.
